Så har det blivit dags för årets första cykellopp. Min träningssäsong för cykel har varit bra. Mycket tack vare CK Ältas duktiga killar som nästan
bokstavligt talat dragit runt mig och Karin runt hela
söderort. Eftersom Karin inte kan vara med idag
bestämmer jag mig för att signa upp med den snabba Mastergruppen. Orbea Orcan
är kittad, men jag blir utskrattad av Peter när han ser att jag satt på en
ringklocka... Jaja, den väger ju inget och kanske kommer den till användning!
Efter att ha
spenderat en halvtimme i anmälningskön till Mastergrupperna får jag beskedet
att alla grupper är fulla. Jahapp, så mycket för den planen. Måtte jag inte få
punka, jag kan verkligen inte laga en sådan! Starten går bra, även om jag
kommer iväg bland de sista, drygt 20 minuter efter täten. Men med pigga ben och
fint väder håller jag tempot uppe. Efter ett par mil hamnar jag med några fler
och det känns riktigt bra! Men vid första depån skingras vi och det blir
segare. Halvvägs in i loppet kommer motvinden och jag känner mig uppgiven. Det
går långsamt!! Så händer det man bara kan hoppas på: Mastergruppen kommer ikapp
bakifrån (när cyklade jag förbi dem?) och jag släpps in i klungan med ett
leende. Nu kommer krafterna tillbaka och det blir till och med en liten spurt!
I mål slår jag min tid från i höstas med hela 40 minuter (4.13 stannar tidtagaruret på)!
Och
ringklockan? Näe, den var onödig. Nästa gång kanske den får stanna hemma trots
allt...
