Medaljen är ju stentung!

För några veckor sedan bestämde jag mig för att anmäla mig till Stockholm Rollerski. Ett marathon på rullskidor. Jag åker inte så mycket rullskidor överhuvud taget, i synnerhet inte mitt i sommaren (eller...sommar och sommar...). Men det är en kul grej och jag blev inspirerad av en bekant, tillika irländare som åker Vasaloppet varendaste år och tränar rullskidor två dagar i veckan däremellan.

Med begränsat med tid - både i antal dagar till loppet och med tanke på annan träning som också fyller mina träningstimmar - så fick upplägget bli enkelt: ett pass på 15 km, ett på 25 km och ett på 30 km. Det kändes bra!

Inför lördagen såg det ut som det skulle bli regn och jag kunde trösta mig med att flera av mina SCT-vänner (Stockholm City Triathlon) skulle ställa upp i Vansbro Triathlon, en halv Ironman, där vattentemperaturen inte översteg 15 grader och luften var ännu kallare. Därtill spöregn! Tack och lov ställdes simningen in och ersattes av en extra löprunda, även om utmaningen fortfarande var kall, blöt och tuff!

Stockholm Rollerski är en del i Stockholm Challenge och man kan ställa upp i en av tre grenar, eller alla tre. Klockan 13 på lördag eftermiddag gick starten för rullskideloppet. Klockan 17.30 var det dags för 13 mil cykling och dagen därpå 21,1 km terränglöpning. Om det här visade sig bli kul och lyckat tänkte jag att nästa år kanske jag kunde anta hela utmaningen...

Utan regn och med funktionärer och trafikpoliser i tät skara som hejade gick så loppet av stapeln. Starten var på Götgatan, via Nynäsvägen ned till Örbyleden, vidare till Örby och Enskede och varvning runt Tele 2 Arena. Tre varv åkte vi och jag blev varvad av Sverigeeliten på rullskidor. Men det känns helt okej, jag var lycklig hela vägen. Sista varvet var tungt och när jag insåg att ett marathon inte alltid är 42,2 km långt utan i det här fallet sträcker sig nästan 45 km så värkte det ordentligt i kroppen. Men i mål kom tillbaka på Götgatan jag och jag ramlade inte en endaste gång!

I det här loppet fick man ingen traditionell medalj utan en gatsten med en medalj påklistrad. Kul!

Efter den sedvanliga kombon av migränmedicin och två Resorb kunde jag efter att ha duschat och bytt om njuta av middag och bio med maken. Det har jag aldrig kunnat efter ett 'vanligt' löpmarathon.

Om det blir en hel Challenge nästa år återstår att se. För visst kändes benen hur pigga som helst efteråt, men ryggen var rätt trött. Och jag vet att cykling med en trött rygg är jobbigare än man kan tro. Men jag kanske helt enkelt ska dubblera min träningsdos på rullskidor till dess till sex pass... :)

Jag är stolt!!!

Vi var inte så många som ställde upp i motionsklassen - de flesta deltog i tävling- eller elitklassen

Med siktet inställt på rullskidemarathon

Med ett knä som fortfarande kräver försiktighet vad gäller löpning så vill jag hitta roliga alternativ till cykling (och simning). Ett bra komplement är rullskidor. Jag har kommit förbi "jag skäms oerhört"-stadiet när jag rullar fram längs med Ältavägen via Hellasgården. Faktum är att det är en ganska behaglig träningsform om det inte vore för skaderisken. En svåger till mig föll så olyckligt att han gått på smärtstillande och rehabiliterats under en längre tid och det vill jag inte ska hända mig!

Men när en bekant i mina trakter (Älta) råkade ha vägarna förbi vårt hus berättade han att han ska ställa upp i rullskidemarathon i Stockholm Challenge. Det är tydligen seedningsgrundande inför Vasaloppet! Nu är jag i och för sig bara anmäld till Öppet Spår (en gång i Vasaloppsträngseln fick räcka) men tyckte det lät intressant. Jag gav mig ut på en 15 km-tur och kände att det här kanske kan vara något. Så jag anmälde mig och bestämde att två träningstillfällen ska det bli före den 28 juni då loppet äger rum. Igår avverkade jag 25 km, fortfarande med en positiv känsla.

Helst hade jag även ställt upp i cyklingen som går av stapeln samma dag fast på kvällen. 15 mil i söderförort blir en fin runda. Men jag saknar några att cykla med och eftersom jag inte kört så många långpass så får jag nog inse att det får vänta ett år eller så.

Annars har det varit lite småförkylt och därmed har träningen fått stå tillbaka. Lugn jogging har dock känts bra för kropp och själ och jag börjar faktiskt tro att det kan bli tal om ett marathon i New York i höst! På simfronten blev det premiär för utomhussimningen i onsdags då jag och en träningskompis satte på oss våtdräkterna och hoppade i Ältasjön. Vilken flytkraft!

Hoppas hinna med en 30+ km-runda på rullisarna innan det är dags, men på torsdag morgon beger vi oss tillsammans med bil och tält iväg till den årliga Sörsjönstältningen under en vecka. Som vanligt väntar fiske, höghöjdsbanor, löpning, bad och...äventyr. Denna gång över midsommar. Hem igen med tre dagar kvar till loppet är frågan om det blir så mycket mer förberedelser.

Hur som helst, det ska bli jättespännande!