Lite minusgrader ska väl inte hindra...!

Underbart! Skidsäsongen har äntligen kommit till Stockholm och det är underbart! I mina ögon är längdskidor det mest naturliga och harmoniska av idrotter. Tyst glider man fram, ja man nästan sveper fram. Skonsamt för kroppen och inte minst skonsamt för naturen. Att åka med pannlampa på kvällen med extra ljus från snön och månen...det är härligt. Har du inte provat det så rekommenderar jag det starkt!

Senaste åttadagarsperioden har det blivit fyra pass och över åtta mil. Som nummer tre på Ågestas parkering fick jag till ett grymt bra långpass i lördags morse, med rejäl träningsvärk i rygg och höftböjare påföljande dag. Under ett annat pass med Anneli var vi så ivriga att föreviga stunden att vi nästan hoppade på en stackars skidåkare och mer eller mindre tvingade honom att ta ett kort av oss.

Jag får ofta frågan vad jag tränar för något på vintern. Jag förstår knappt vad de menar. Vadå tränar? Det vanliga, svarar jag. Va, springer du på vintern? Cyklar du på vintern? Ja, varför inte? Kylan bekommer mig inte ett dugg. Tvärtom känns det friskt och faktiskt rätt så skönt att inte bli så himla varm och svettig. Det finns dessutom så pass bra utrustning och funktionella kläder att det inte upplevs särskilt kallt. Igår var det -14 grader när jag åkte längdskidor och det gick jättebra. Idag sprang jag hem från jobbet i -6. Visst gäller det att komma igång direkt och inte stå och bli kall, men grejar man bara det så brukar det ordna sig. Man kanske inte kan träna lika högintensivt som vanligt och luftrören blir känsligare. Men att fastna på sofflocket, det är inte okej! ;-)

Ja se det snöar!

Äntligen, är det nog många som tänker. Jag med. Äntligen snö! Äntligen kan även vi som inte har möjlighet att åka på träningsläger var och varannan helg norrut möjlighet att åka längdskidor!!!

Jag hade nästan gett upp hoppet om en start i årets Öppet Spår. Började tvivla och överväga alternativ. Värmdöloppet mailade i fredags ut information om att man ställer in starten den 5 februari och sätter ett sista hopp till en senarelagd start den 19:e.

Äntligen snö i Stockholm!

Men så händer det. Härliga flingor faller, stora som femkronor och ljuvligt vita och tjocka. Jag går snabbt in på Skidspår.se och ser om det spårats. Jodå, det har det. Hurra!!! Imorgon kväll blir det premiär för längdskidåkning i Stockholmsområdet för min del. Längtar!!!

2012 kommer bli mitt bästa år någonsin!

God fortsättning! Nyss hemkommen från fjällen och VINTERN. Härligt! Förra året när vi åkte upp över nyår ryckte vi knappt på ögonbrynen åt snön, utan gäspade och konstaterade att det nog var lite mindre snö i fjällen än hemma. I år var det inte så!

Ingen snöbrist, och definitivt ingen brist på kyla!

Det blev telemark, snowboard och inte minst längskidor i åtta dagar. Åtta dagar av gott om snö och lagom med minusgrader. Åtta dagar av hopp och av förtvivlan kring min tänkta start i Öppet Spår. Jag försökte skylla på vallan (jag är ju ingen tekniknörd så jag använder tejp, hade bara blå och tror den inte var optimal…) och på det lätta snöfallet. Men i ärlighetens namn får jag väl konstatera att mina hittills 51 km inte går att jämföra med förra vintern, då jag nog avverkat det tredubbla hittills… Mitt tänkta ’nya personbästa’ kan jag nog glömma (trots en ganska kraftig inflammation i ena foten förra året) men när jag väl åkte hem till Stockholm igen kände jag att det åtminstone blir en start. Samt att det nog måste bokas in en extra skidhelg på snösäker ort…

Nytt år, nya förhoppningar. Min filosofi är att leva här och nu och se till att alltid njuta lite mer. Så jag kan konstatera att 2011 var mitt bästa år någonsin men att 2012 kommer bli ännu bättre! Självklart med några undantag, men själva principen är enkel: Må bra och njuta av livet. Inte tycka att det var bättre förr, inte längta efter något som komma skall. Eller som min kloka svensklärare konstaterade: längtar man efter framtiden önskar man förkorta sitt liv. Och det vill inte jag!