Underbart!
Skidsäsongen har äntligen kommit till Stockholm och det är underbart! I mina
ögon är längdskidor det mest naturliga och harmoniska av idrotter. Tyst glider
man fram, ja man nästan sveper fram. Skonsamt för kroppen och inte minst
skonsamt för naturen. Att åka med pannlampa på kvällen med extra ljus från snön
och månen...det är härligt. Har du inte provat det så rekommenderar jag det
starkt!
Senaste
åttadagarsperioden har det blivit fyra pass och över åtta mil. Som nummer tre
på Ågestas parkering fick jag till ett grymt bra långpass i lördags morse, med
rejäl träningsvärk i rygg och höftböjare påföljande dag. Under ett annat pass
med Anneli var vi så ivriga att föreviga stunden att vi nästan hoppade på en
stackars skidåkare och mer eller mindre tvingade honom att ta ett kort av oss.
Jag får ofta
frågan vad jag tränar för något på vintern. Jag förstår knappt vad de menar.
Vadå tränar? Det vanliga, svarar jag. Va, springer du på vintern? Cyklar du på
vintern? Ja, varför inte? Kylan bekommer mig inte ett dugg. Tvärtom känns det
friskt och faktiskt rätt så skönt att inte bli så himla varm och svettig. Det
finns dessutom så pass bra utrustning och funktionella kläder att det inte
upplevs särskilt kallt. Igår var det -14 grader när jag åkte längdskidor och
det gick jättebra. Idag sprang jag hem från jobbet i -6. Visst gäller det att
komma igång direkt och inte stå och bli kall, men grejar man bara det så brukar
det ordna sig. Man kanske inte kan träna lika högintensivt som vanligt och
luftrören blir känsligare. Men att fastna på sofflocket, det är inte okej! ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar