Dalgångar och sockerpiller?

Det är i dalarna som man lär sig uppskatta topparna lite mer.

Jag ska inte påstå att jag är djupt nere i en dal. Men däremot är jag inte på topp. Snön kom och med den skidåkning och jag var i sjunde himmelen. Men säg den lycka som varar…? Jag hade fått stränga order från läkaren förra året att ALDRIG mer åka längdskidor utan iläggssulor (efter att ha ådragit mig en kraftig inflammation i senskidorna). Men kaxigt tänkte jag i år att med den här obefintliga mängden snö och skidträning kommer jag aldrig vålla mina framfötter någon skada. Ack så jag bedrog mig. I måndags, efter två mils skidor och nästan 20 totalt, kände jag den komma krypande. Nåja, nu är i alla fall iläggssulorna på plats inför helgens långpass. Så får vi se vad som händer framöver.

Apropå kurering: inför 2011 års upplaga av Stockholm Marathon (eller Asics Stockholm Marathon som det ju heter i moderna tider) hade jag stora problem…med magen, pinsamt nog. Det kom som en blixt från klar himmel och jag kunde inte förstå varför. Långpassen var en plåga, fråga inte minst Anneli när vi sprang ihop… Jag provade att ändra kosten och utesluta laktos, men ingenting hjälpte. När jag fick chansen att anmäla mig till en mag- och tarmstudie som Lantmännen och Uppsala Universitet skulle lgöra tvekade jag inte en sekund. Jag blev överlycklig då jag informerades att jag blivit utvald, även om hälften skulle få vanligt äggpulver och hälften det pulver som skulle testas.

Det var osmakligt och omständigt…men jag lyckades få i mig allt pulver och genomföra loppet! Det var helt fantastiskt! Sedan började jag fundera: hade jag fått placebo eller inte? Och var det pulvret som fått magen att hållas i schakt? Länge skulle jag få grubbla, eftersom det tog tid att få in alla provsvar. Lång tid! Man skulle även göra studien på Lidingöloppet. Faktum är att jag nästan glömt bort det hela. Men så förra veckan kom ett mejl: ’Studien håller på att sammanställas och kommer publiceras framöver. Svaret på vad du fått kommer nu’ – åh vad jag önskade att det var äggpulver – ’och det var…det verksamma pulvret som skulle testas.’

Jaha, vad göra nu? Hoppas på bättre tider, eller böja sig för det faktum att man inte är på topp??

Vad är det jag stoppar i mig egentligen?

Nåja, nästa långlopp på löpfronten planerar jag genomföra i höst då det är dags för Lidingöloppet. Så jag har tack och lov lite betänketid. Det lär nog bli både några toppar och dalar fram till dess…