Årets mål och prövning: Vattenfall World Triathlon Stockholm

Stockholm Triathlon har tveklöst varit årets stora mål för mig. Något jag har sett fram emot så mycket och som jag varit så förväntansfull inför. Samtidigt har den vållat mig så mycket vånda. Jag har i hela mitt liv varit dålig, eller snarare långsam, på att simma. Simningen har varit det stora skälet till att jag inte provat på triathlon tidigare. Men det klart största frågetecknet har varit om jag ska vara frisk nog att ställa upp. Efter min sjukdom i maj har träningen varit upp och ned. Löpning har varit mer av 'lugn jogg'-karaktär då pulsen inte velat hålla sig på några högre nivåer.

Triathlon innebär för mig att jag lägger ihop all min kapacitet och träningsförmåga och ser vad jag får ut. Som jag har kämpat! För ett år sedan kunde jag inte ta ett endaste crawlsimtag. Idag kan jag crawla längre än vad jag kan simma bröstsim! Jag är så stolt över min utveckling och njuter varje gång jag simmar. Men löpningen ligger å andra sidan på minus. Där är jag betydligt sämre än för bara något år sedan - för att inte tala om hur mycket snabbare jag var för 15 år sedan! Cyklingen däremot är stabil, som doktor Alban skulle sagt. Stabil och bra. Där är mina chanser att avancera goda.

Dagen började på bästa tänkbara sätt. Jag plockade upp Karin och lämnade barnen hos mina föräldrar eftersom Hasse och äldsta killen var på survival camp med hockeyn. Karin har varit med förr och med hennes guidning var vi snabbt på rätt plats och mötte upp Anneli. 240 triathlontjejer ställde upp i olympisk distans och vilka trevliga medtävlare! Det vackra vädret och bra funktionärer gjorde att humöret var på topp - även om nervositeten också var det.

Starten gick kl 10.10 i ett drygt 19-gradigt vatten. Till skillnad mot Sickla Triathlon startar man i vattnet bakom en bred startlinje och därför blev det inte kaos när startskottet gick. Simningen gick fantastiskt bra och kändes trygg och bekväm. 35 minuter senare klev jag upp, rusade mot cykeln och bytte om. Cyklingen var magisk. Den kändes lätt, snabb och säker och de sex turerna över Västerbron gav mig styrka. Snitthastigheten blev bättre än väntat och jag kunde efteråt konstatera att jag cyklat på den sjätte snabbaste tiden i damklassen. Växlingen till löpning blev snabb och den befarade betongkänslan i benen uteblev. Faktum var att kroppen kändes förvånansvärt pigg och löpningen gick betydligt snabbare än vad jag vågat drömma om. Familjen stod och hejade och det var kanske det som gjorde att jag snarare hade känslan av att kunna springa ett par kilometer till än 'snart dör jag' när jag närmade mig målgången.

Väl i mål stannade klockan på 2.46.51 vilket resulterade i en 26-plats. Men än mer gav det mersmak. Kanske inte i syfte att ta revansch eller putsa tiden, utan bara få vara med om en fantastisk dag och återuppleva det lyckorus som varade i knappt tre timmar.

Det här är verkligen något jag kan rekommendera alla som är lite nyfikna och sugna, men som inte vågar. Släpp allt vad prestationsångest och bortförklaringar heter och ge det en chans. 

Härnäst väntar en multisporttävling om två veckor tillsammans med Anneli och ett par jobbkollegor. Men redan nu ska jag fundera vilken min nästa triathlontävling blir. :)

Förberedelser pågår

Dags att växla från cykel till löpning

Jag är så nöjd!

Och delad glädje är trippel glädje! Karin, jag och Anneli :)

Sickla Triathlon - dags att putsa tiden!

Efter att ha missat Sickla Triathlon förra veckan på grund av halsont (inte så otippat den här sommaren) var jag väldigt laddad denna vecka. Eller...var jag det? I helgen blev det bra träning med cykling-löpning i ett svep och med goda resultat samt ett simpass i Ältasjön tidigt på söndagsmorgonen. Ändå kände jag mig rätt osugen. Kanske hade vädret ett finger med i spelet. Det har vräkt ned måndag och tisdag när jag cyklat hem från jobbet och onsdagen såg ut att bjuda på en repris. Mycket riktigt, när jag tittade ut från bankens garage stod regnet som spön i backen. När jag mötte upp Anneli i Sickla hade hon inte mycket stöd att ge eftersom hon kände likadant. Men det var bara att koppla på autopiloten, hoppa i våtdräkten och göra sig startredo. Något fördopp och uppvärmningssim var det inte tal om för oss.

97 personer kom till start och i starten tänkte jag att jag inte skulle hålla en lika defensiv position som sist - jag har ju hunnit samla på mig lite mer erfarenhet och kunnighet. Det var ett dåligt beslut. Pulsen skenade, alla låg och sparkade och jag kände att det här går inte alls. Jag stannade upp, provade igen, men utan bättring. Jag stannade, tog några bröstsimtag och tänkte att jag måste bryta. Jag vände mig om men det var fortfarande många bakom mig. Så jag fortsatte. Och på något sätt lyckades jag få ner pulsen, få mer luft och hitta rytmen. Efter vändningen började det t o m kännas som vanligt! På något mirakulöst sätt kunde jag när simningen avslutades konstatera att jag lyckats putsa tiden med en minut!

Bytet från  simning till cykel tar som alltid tid. Att få av sig våtdräkten är meckigt!!! Cyklingen kändes till en början stum, och pulsen var på max. Före loppet hade jag trott att jag skulle behöva en extra tröja på mitt linne. Men med adrenalin och hög puls blir tröjor helt överflödiga! Cyklingen fick fint och trots det blöta underlaget kunde jag hålla högre fart än förra gången. I Älta-rondellen där man vänder såg jag mäkta förvånad mina barn och mina föräldrar stå och heja. Synd bara att det inte var mig de hejade på för min mamma hade snöat in sig på att det var en tjej som just passerat som var jag. Tur att mina barn känner igen mig i alla fall... Många placeringar togs under cyklingen men när det var dags att byta till löpskorna tappades lika många. Trots att jag tyckte jag höll ett okej tempo kan jag konstatera att här är min akilleshäl. Och inte så konstigt - sommaren har inte varit någon löpsommar för mig.

Det hela slutade med ett resultat drygt tre minuter snabbare än förra gången: 1.05.38 och en relativplacering betydligt bättre än förra. Glad och nöjd cyklade jag i sakta tempo hem. Vilken fantastisk kväll!

Uppladning inför ett relativt grått Sickla Triathlon

Snart dags att hitta tillbaka till (rätt) rutiner?

Sommaren har varit underbar! Jag tror alla håller med mig om det även om jag blev rätt förvånad när grannen konstaterade att vädret varit sisådär på deras semester på Åland och i Finland med en hel del regnskurar och en vattentemperatur på 15 grader.

Sista halvan av semestern tog vi tältet och styrde kosan mot äventyr i Sverige. Vi är inte överförtjusta i trängsel och valde att inleda med att åka tillbaka till höghöjdsbanorna i Sörsjön, strax väster om Norrköping. Därefter blev det Klarälven/Munkfors som bjöd på flottfärd, bondegolf (!), kajak och kanadensare, Vänern/Gullspång som bjöd på dressin, Skara Sommarland som bjöd på...bad och åtminstone lite löpning och slutligen Karlsborgs fästning. Självklart blev det mycket bad och fiske på varje ställe därtill.

Väl hemma igen har vädret fortsatt att stråla. Men jag känner att det börjar bli dags att dra ihop tåtarna och styra upp tränandet lite. Även om det är fantastiskt kul att prova nya saker så väntar Stockholm Triathlon och JP Morgan Multisport Challenge bakom hörnet. Och även om jag är nybörjare på båda områdena så vill jag åtminstone komma dit så förberedd jag nu kan.

Ska försöka komma till start i Sickla Triathlon nu på onsdag, målet är självklart att förbättra min tid. Därtill är det hög tid att jag genomför ett löppass med högre ambition än "trevligt att ta sig runt". Jag vet faktiskt inte vilken annan sommar jag sprungit så slappt. Och även om det är ack så trevligt så får det inte mig att bli snabbare. Å andra sidan har jag varit väldigt sjuk under försommaren och det har väl satt sina spår. Nåja, vid den här tiden för ett år sedan kunde jag faktiskt inte heller crawla vilket jag nu kan helt obehindrat, såväl i bassäng som i öppet vatten. Och det är inte fy skam!

Sommaren är långt ifrån slut, men jag kan summera semestern med några roliga, alternativa träningsformer tillsammans med min härliga familj med några bilder. Imorgon firar jag och min underbara man 12 år som äkta par!

Sörsjön har höghöjdsbanor som passar alla åldrar och nivåer.

Bondegolf med ursprung från Holland var....intressant
 En blandning mellan golf och fotbollsgolf.

Flottfärd på Klarälven - inklusive fiske såklart!

Dressin i Gullspång, alla ville vara med och trampa!

Kanadensare på hemmaplan, i kanalen mellan Ältasjön och
Söderbysjön. Det är trångt att vara fem i kanoten, snart
får vi köpa en till (havskajak röstar jag på!)