Vandring och klättring i Engelberg - här vill jag bo!!!

Strax efter att träningsvärken utan dess like börjat lägga sig var det dags att styra kosan mot nya utmaningar. Jag, Inger och Madde tog flyget till Zürich på torsdagskvällen och därifrån tåget till Engelberg. Förutom vandringskängor hade vi packat ned både regnkläder och mössor, tillbehör som vi tack och lov aldrig skulle komma att behöva använda!

Klockan nio gav vi oss av. Första dagen blev det vandring mellan ett antal alpsjöar. Varma koppen, bröd med mjukost och nescafe smakar aldrig så gott som när man vandrat långt och sitter med en vy utan dess like! Dagen avslutades med en nedstigning på totalt 1200 höjdmeter och våra ben fick jobba betänkligt. Vi var inte tillbaka i Engelberg förrän strax före klockan sju på kvällen och gick då direkt till en restaurang, åt pasta som sköljdes ned med ett par öl för att sedan gå tillbaka till hotellet, duscha och stupa i säng.

Nästa dag hyrde vi klätterutrustning och ägnade dagen åt att klättra på ett par av Engelbergs Via Ferrator. Via Ferrata, eller järn-gata, är en sorts klätterled som ursprungligen preparerades av soldater under första världskriget för att kunna ta sig fram i alpterrän. Men det sägs att Via Ferrata egentligen kommer från Via attrezzata, ”Fullt utrustad väg” och går ända tillbaka till mitten av 1800-talet.

Hur som helst, med en dag som bjöd på fantastiskt väder (vet inte hur många gånger jag skrivit så i år, men det är ju ett år där vädret går från klarhet till klarhet...) fick vi många storslagna vyer och fina stunder. Inger kämpade med (mot?) höjdrädslan och vi imponerades av de schweiziska barnen som lyckades ta sig upp för passager som vi själva tyckte var hyfsat avancerade. Brunnistöckli och Rigidalstock besegrades och vi var rejält möra i benen när vi tagit oss upp och ner för 800 väldigt branta höjdmeter. Men till skillnad mot gårdagen hann vi ner i bättre tid och hann till och med ta en "after walk-öl".

Sista dagen blev det vandring av mer horisontal karaktär. Eller horisontal och horisontal, ett par hundra höjdmeter upp och ner blev det när vi vandrade runt ett berg för att se baksidan. Vi konstaterade att alla kossor har koskällor av storleken större (och då menar vi ALLA kossor) vilket gjorde att det klinkade och klonkade konstant. Tiden räckte inte längre och vi var sugna på mountainbike, på glidflygning med fallskärm, på mer vandring och klättring och på...att komma tillbaka helt enkelt.

Nåja, klockan 17 tog vi tåget tillbaka till Zürich och flög hemåt. Strax efter midnatt stupade jag i säng med ett leende på läpparna. Jag har en dröm om att bli bergsguide och den har inte blivit svagare under helgen. Kanske Hasse kunde bli fiskeguide och barnen...ja de hänger ju bara med!

Vackra vyer längs med klätterleden

Tre nöjda klättrare!

Madde tog täten

En återblick...

Änglarnas berg högt över molnen

Kossorna var charmiga men något högljudda

Engelberg - inte bara en vinterskidort

STAR - JP Morgan Multisport Challenge

Lördag den 14 september var det så dags för årets sista kraftprov, STAR - JP Morgan Multisport Challenge. En lagtävling med fyra deltagare som ska cykla MTB, springa terräng, paddla kajak och ytterligare ett hemligt moment. Allt med orientering som röd tråd.

Med en rätt begränsad erfarenhet av MTB men hyfsad koll på orientering kändes det spännande. Vädret var bästa tänkbara och vi i lag Handelsbanken kände oss väldigt taggade. Utrustningen i triathlon känns helt plötsligt som ingenting jämfört med multisport. Vätskebälte, camelback, kompass, gels, bars, extra slang, däckborttagningsverktyg, cykelskor, löpskor, hjälm, vätska och den obligatoriska utrustningen första hjälpen-förband, visselpipa, karta, karbinhake och band (att fästa mellan oss om någon behöver draghjälp) mm mm.

De tre timmar vi hade till godo att förbereda oss på innan starten skulle gå sprang iväg. Vi fick kartor och bestämde färdvägar, vår taktik var att hålla oss på välbekanta vägar i så stor utsträckning som möjligt. Vi fick reda på vilken ordning vi skulle utföra grenarna i och därtill fick vi veta att det hemliga moment skulle bli paddling på madrass. Där kom mina medtagna simglasögon väl till pass!

Startskottet gick 12.05 och det första momentet var terränglöpning två kilometer - för att sprida ut startledet lite - utöver våra 15 lag tävlade några i par om två och två. Efter första växlingen var det dags att paddla luftmadrass bort till en ö och tillbaka. Det var svårt att paddla rakt men väldigt kul! På gott humör tog vi oss an orienteringen. Det blev inga missar och vi växlade in som trea med humöret på topp! Ganska snabbt gick vi förbi tvåorna - det här gick bra. Vid femte kontrollen tappade jag dock karthållaren och det tog tid att försöka få fast den tills vi konstaterade att det inte gick. Utan en karta framför ögonen sjönk säkerheten. Vi tog en avtagsstig för tidigt vid sjätte kontrollen och tappade värdefull tid. Men med ett positivt och stöttande team kom vi tillbaka och tog oss igenom cyklingen. Anneli gjorde en rejäl vurpa men impade i övrigt stort med sina MTB-kunskaper! 

Vi växlade in som fyra och sprang mot kajakerna. I paddlingsmomentet gällde det bara att paddla snabbt runt en bana så det vara bara att ta i för kung och fosterland. Vi lyckades både njuta av stunden och avancera en placering och slutade därmed på en tredjeplats.

Jag vill verkligen hylla denna sport! Det är inte bara fysik utan natur, laganda och tankegympa. Helt klart något jag kan tänka mig att göra om även om Hasse, min man, mest av allt hoppas att jag ska tröttna på allt det här...

Idag är det 'dagen efter' och jag har sjukt mycket träningsvärk på framsidan av låren. Men det är smällar man får ta. Tack JP Morgan som gav oss möjligheten att delta i detta! :)

Stolta och glada...och utmattade!

Förberedelser pågår

Snart startdags

Allt på rätt plats

Dags att damma av de gamla orienteringskunskaperna...

Höstlunket har kommit igång på alla sätt och vis. Barnens aktiviteter, föräldramöten och jobb i mängder. Än så länge känns läget under kontroll och alla är nöjda och fulla av vilja och energi. Vi får väl se hur läget är en bit in i november...

På lördag är det dags för Multisporttävling. Jag, Anneli och ytterligare två jobbkollegor har börjat förberedelserna. Ett gemensamt cykelpass i Hellasgården och ett backpass i löpspåret har kompletterats av ett par gemensamma möten och genomgångar av taktik, utrustning, ansvarsfördelning och annat. Till vår hjälp har vi Kristin, vår coach, som med sitt multisportlag är rankad fyra...i världen! Det inger respekt.

Kristin tipsar oss om vad vi bör ha med oss under varje gren, vad vi ska tänka på i bytet, när vi ska äta och allt annat vi frågar om. Det är rätt roligt när hon gång på gång säger att "eftersom det är en så kort tävling...". Vi hoppas klara av det på under sex timmar. Är det kort? Okej, jag fattar, multisporttävlingar är ofta lopp som sträcker sig över flera dagar.

Utrustningen och inte minst utmaningen känns helt plötsligt som rena barnleken i triathlon - och det faktum att det är en individuell sport. Här ska vi ju inte bara kämpa, utan navigera rätt och komma överens i laget - även efter fyra timmar när kropp och humör börjar säga ifrån.

Nåja, jag har fått ansvar för kartläsningen tillsammans med Anneli. Till min fördel är att jag känner till omgivningarna i Hellasgården rätt bra - även om det kan bli till vår nackdel. Som 'vuxen' har jag hållit på med orientering en kortare tid i OK Ravinen. Igår kväll tog jag fram min karta över Nackareservatet och min kompass. Orienteringsskorna får dock stanna hemma.

Som så ofta konstaterar vi att vi kanske skulle tränat mer och förberett oss bättre. Men vaddå, vädret ser ut att bli bra, vi är på pappret ett jämnt team, jag tror mig ha hyfsad koll på alla grenar (även om det även kommer bjudas på ett hemligt moment) och det ska bli riktigt spännande och kul. Lördag, here we come!

Den gamla kartan och kompassen dammas av!

 

Kan man kombinera träning och familjeliv?

Stockholm Triathlon är bakom mig och JP Morgan Multisporttävling framför mig. Samma filosofi fyllt med nytt innehåll. Landsvägscykeln byts mot mountainbike. Asfaltslöpningen mot kuperade skogsstigar. Simning mot kajakpaddling. Därtill kommer ett överraskningsmoment som är hemligt fram till tävlingen.

Äntligen fick team Handelsbanken till ett gemensamt träningstillfälle. Vi cyklade mountainbike i Hellasgården vilket passade bra av flera skäl: dels är det nära hem för mig, dels är det där multisporttävlingen kommer äga rum. Att jag sprungit, cyklat, orienterat och promenerat¨längs de spåren åtskilliga gånger är såklart till vårt lags fördel...får jag hoppas!

Multisportens olika grenar passar helt klart barnfamiljer väldigt bra. Åtminstone vår. Alla förutom yngsta killen tycker mountainbike är kul. Femåringen är ännu för liten, men längtar såklart till dess han får en egen mtb. Hasse, min man, som är mer teknisk och explosiv än uthållig är familjens mountainbikeexpert. Numera med en splitter ny heldämpad Specialized-cykel som ställer krav på mycket träning!

Orientering i skogen gillas också. I sommar har det blivit en hel del geocaching. För er som inte vet vad det är för något kan man beskriva det som orientering men där cacharna, som oftast är en glassbytta eller filmrulle, hittas genom att ladda ned position och eventuella beskrivningar till en gps. Ett äventyr varje gång och något som får oss att upptäcka nya ställen vart vi än befinner oss - hemma som borta!

Paddling är såklart en favorit och kombineras med fördel med både fiske och bad. Med nära till Ältasjön där kanadensaren nu parkerats kan vi ta oss ut på både kortare och längre turer. Men en kanot anpassad för två börjar bli både trång och vinglig när alla vill vara med, så snart blir det nog en kajak. Frågan är om det ska bli en singel eller dubbel...

Så multisport ska bli kul, både för den här specifika tävlingen och för familjeträning en lång tid framöver. Jag är övertygad om att sporten kommer växa kraftigt framöver och kanske bli vad triathlon är på väg att bli. Om det är någon som är av annan åsikt så antar jag gärna ett vad! ;)

Geocaching bland myggen i de värmländska skogarna

En cache i blåbärsriset

När alla är med vill det till att ingen lutar åt sidan...