Men i måndags kändes simningen helt plötsligt lite bättre igen, i tisdags sprang jag 20 minuter i löpband utan att det kändes i knät och veckan har fortsatt på samma positiva sätt. Igår kväll bestämde jag mig därför att prova turen och ställa upp i Gran Fondo Stockholm. Inte den långa rundan, det är jag för dåligt tränad för. Dessutom var det start klockan sju på morgonen och jag behöver verkligen sova ut lite efter en intensiv vecka. Klockan tio startade 60-kilometersklassen och det passade mig perfekt. Jag har aldrig varit på Friends Arena och nu skulle jag få chansen att både starta och gå i mål där.
Jag har tidigare varit ganska anti Gran Fondo. Det är dyrt att delta och väldigt kommersiellt. Men 695 kronor för 60-kilometersloppet kändes prisvärt eftersom man inte bara får cykla, utan även får en tröja - och medalj! (Jag är noga med det efter att ha känt mig lurad varje gång jag åkt Vasaloppet eller Öppet spår...). Så strax före nio var jag på plats och anmälde mig. Min start var 10.40 och vilken dag!
Till skillnad mot Vätternrundan och Roslagshösten/-våren är det här ett lopp för en bredare publik. Det är inte lika många av cyklisterna som har vana av cykling i grupp inklusive cykeltecken och vett och etikett. Dessutom är det en hel del snirklar och kurvor och trånga passager.
Men en väldigt trevlig stämning räckte mer än väl för att det skulle bli ett kul lopp. Blåsigt och mycket ensamcykling är helt okej när man inte cyklar så långt.
Målet var att ha kul och ta det hyfsat lugnt. I mål kom jag och lyckades hålla snitthastigheten över 30 km/h. Det räckte långt, jag placerade mig sexa av 280 startande i damklassen! Mycket nöjd begav jag mig hemåt. Nästa år ska jag absolut vara med igen!
![]() |
Nöjd i mål - med medalj! |
![]() |
Ettan vid varvning (7,5 mil) på långa rundan |
![]() |
Cykling på Friends Arena - så såg det ut |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar