Idag var det
dags för höstens kraftprov på cykelfronten: Roslagshösten. 13,5 mil genom
vackra landskap i Roslagen. Premiär för min del. Inte bara för det här loppet,
utan även för en Orbea Orca. Värstingarnas värsting. Med de finaste
komponenterna och en utformning som får min cross att framstå som en otymplig
mountainbike är det lätt att vilja gasa. Jag har fått låna den här guldklimpen
och det känns hedrande. Det ska bli min första racerupplevelse – jag som
hittills cyklat landsväg på cyclocross och varit väldigt nöjd med det. Genast
känner jag att min förväntansbild av såväl cykeln som av mig själv höjs några
snäpp…
Jag och min
cykelkompis Karin har bestämt oss för att vara med i en tjejklunga, en
Mistressgrupp. Vi blir totalt tio stycken damer inklusive tre rutinerade och
duktiga Fredrikshofstjejer. Starten går och vi känner oss starka. Det blir lite
av speed dating när vi kör i kedja. Någon minuts snack med var och en innan det
är dags att rotera. Rutinerade som vi är håller vi ned tempot, stannar i varje
depå och peppar varandra. Dagen bjuder inte bara på trevligt sällskap, utan
även på fantastiskt höstväder. Jag är glad att jag valde kortärmat!
Kroppen känns
oförskämt pigg och cykeln vill ständigt öka farten. Vilken underbar känsla! När
vi närmar oss mål är känslan att jag nog skulle orka dubbla distansen i samma
tempo.
Vi tar oss hela vägen i mål i vår tilltänkta rullhastighet, utan vare
sig punkteringar eller andra påbud. Med flaggan i topp och ett leende på
läpparna passerar vi mållinjen. Och med årets klart snyggaste och rakaste led!
Mistressgruppen på Roslagshöten 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar