Nu har jag
gjort som proffsen. Vilat. Okej, kanske inte helt självvalt, men när man åker
på semester till Tanzania, ut på savannen där jogging uttryckligen (!) är
förbjudet, så har man inget val. Tala om i-landsproblem!
Höstlovet
tillbringades alltså på safari. Vilken kontrast till mitt hektiska stadsliv!
Ingen stress, knappt någon el, inget mobilnät, stekhett…och inte minst: på
djurens villkor.
I ett
minimalt propellerplan flög vi till Ruaha National Park. Landningsbanan
korsades titt som tätt av såväl lite mindre antiloper som stora elefanter. Vi
hade tur, vår landning gick lugnt och fint. Med hjälp av erfarna masajer och
skarpsynta guider fick vi en oförglömlig upplevelse. Till och med vår minsting,
3-åringen, tyckte varje game drive-utflykt var spännande. Även om just hans
lycka bestod i att räkna och köra över elefantbajs… Det blev ett trettiotal
djurarter – fåglar inte inräknade, men för min brorson, tillika ornitolog
noterades inte mindre än dryga 130 fågelarter – och höjdpunkterna var många. En
giraff som lätt stelbent dricker vatten, en flodhäst som leker i vattnet, ett
lejon som festar på en död elefantunge, en gepard som vilar sig i skuggan av
ett träd. Minnena är oändliga!
Nåja, ett tag
tänkte jag att jag skulle passa på att träna lite styrketräning när jag inte
kan träna kondition. Därav blev intet. Desto mer avkoppling och god mat och
dryck.
Väl hemma
igen träningssuget större än någonsin. Men samtidigt är perspektivet lite
annorlunda. Och visst är det väl så att det är först när man vilar som man
bygger muskler…?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar