På kurs igen?

Bakslaget vädermässigt till trots har träningen flutit på riktigt bra. Eller flutit och flutit, snarare rullat. Jag har känt mig frisk och ganska stark och har kunnat träna mycket. Cykling, löpning och simning.

Ni som känner mig vet att jag har ett visst mått av prestationsångest. När simningen inte gått så bra på sistone har jag följaktligen känt mig uppgiven. I måndags satte fortsättningskursen i crawl igång och som jag misstänkte fick jag bakläxa på bensparken. Men som den nybörjare jag är leder en fokusering på rätt benspark till att jag släpper allt annat, sjunker som en sten och andas helt fel. Jag har under veckan återigen funderat på om jag inte ska lägga simningen på hyllan och ägna mig åt saker jag behärskar istället.

Igår kväll bestämde jag mig dock för att åka till Tyresö Simhall när ett av barnen hade fotbollsmatch (utepremiär i -5 grader). Där är det lite lugnare och inte lika många superduktiga, snabba simmare som i Eriksdalsbadet kl 6.30 på morgonen. Dessutom lånade jag en dolme (ett flytredskap man håller mellan låren) för att se om jag inte kunde få lite ordning på bensparkarna. Det började ungefär lika förvirrat som vanligt, men tack vare att jag kunde simma på ostört i mitt eget tempo blev det faktiskt lite bättre. Mot slutet av timmen (helt otroligt, tiden bara flöt på) kändes det så som jag drömt om: jag kunde simma på! Helt underbart!!! Nu hoppas jag det inte bara var en tillfällighet...och att tränaren faktiskt kommer se att jag är på rätt väg även med benen.

Dolme - inte att förväxla med kåldolme...

Jag har förresten lyssnat på ännu ett jättebra avsnitt av Kropp och Själ på P1. Det heter 'Träna som eliten' och diskuterar den växande skara människor som ägnar allt mer tid och pengar åt träning. Som tycker en Svensk Klassiker inte är något märkvärdigt och som diskuterar olika intervallpass som om det vore vardagsmat. Högpresterande, målinriktade personer, inte sällan på ledande befattningar i finansbranschen. Dit hör väl inte jag...eller? En tankeställare värd att fundera lite över. Jag rekommenderar er verkligen att lyssna:

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1272

Mot nya mål!

Tiden efter Vasaloppet har varit fylld av huvudvärk och ont i fötterna. Ett rejält skavsår på vänster häl och en envis blåsa på en tå som värkt. På jobbet gick jag de första dagarna i strumplästen så mycket som möjligt men till torsdagen kunde jag få på mig cykelskorna i alla fall. Med en för året rekordtorr cykelväg - bara några enstaka hårda, isiga partier - och ett väder som lockar till vistelse utomhus har det varit underbart! Snart är det dags att byta dubbdäckad mountainbike mot cyclocrossen...

Ett kort besök i simhallen gav dock inte ett lika stort lyckorus. Det känns som jag tappat bort andningen, bensparken och flytet helt och hållet. Men på måndag börjar jag en ny crawlkurs och hoppas hitta rätt igen.

I september blir det multisport med JP Morgan och i veckan var jag på Asicsaffären på Hamngatan och provade ut kläder till detta. Det ska bli jättekul, även om jag känner att det är många olika sporter som ska finslipas i år. Löpningen har helt kommit i skymundan i vinter och nu måste jag nog sätta fart. Framför allt få till några genomtänkta pass istället för att bara lufsa runt i skönt tempo. Det blir ju ingen snabbare av...

Nåja, i helgen är det hockeycuper och hockeyträningar. Maken har Veterancup och äldsta sonen 'vanlig' cup... Ska dock se om det inte kan bli en kick off i löpspåret någonstans.

Vasaloppet 2013 - medvind men ändå inte...

Så var det äntligen dags! Efter två år med Öppet spår kände jag mig mer än redo att prova på loppet med stort V, Vasaloppet!

Uppladdningen med skidåkning i Italien kändes riktigt bra, även om de nya pjäxorna gjort att jag fått lite oroväckande ont i hälen. Klockan 15.35 på lördag landade vi på Arlanda och jag sprang bokstavligt talat till tåget som avgick 30 minuter senare från Arlandas tågstation. Efter ett byte i Borlänge kom jag till Mora kl 19.35 och hade därmed 25 minuter på mig att gå till Strandens skola och hoppa på bussen för vidare färd till Sälen. Strax före halv tio var jag framme och Karin plockade upp mig. Vi åkte och hämtade våra skidor som vi lämnat in för vallning innan vi åkte till deras stuga i Kläppen för att förbereda morgondagen och försöka sova lite.

Klockan 5.10 klev vi upp, tryckte i oss gröt och macka och gav oss av. Vi blev lätt nervösa när vi fastnade i bilköer långt innan vi var framme. Hade vi gett oss av lite för sent? Det rullade tack och lov på och även om jag fick en plats längst bak i startgrupp sju så hade jag ändå en plats före flera tusen andra åkare!

Många var morgonpigga och hade lagt ut sina skidor flera timmar före start

Lastbilar som transporterar den 15 000 åkarnas ombyten

 Stämningen var magisk och jag kände mig väldigt tagen av stunden....ända tills jag insåg att jag missat starten - skjuter de inget skott eller säger något i högtalaren??? Så jag satte fart och startade min tidtagarklocka.

Vid den berömda första backen kunde jag konstatera att det är precis som på TV...tvärstopp. Jag valde förmodligen fel sida men vi var många som efteråt var eniga om att det gick ovanligt trögt. I 2012 års Öppet spår tog jag mig de första 11 kilometrarna till Smågan på 1.02. Idag tog det 1.28! Redan 26 minuter efter alltså!

Medvinden var fantastisk och solen likaså. Men med 8 000 löpare framför mig, 4-5 spår att samsas kring och en sol som fick snön att bli till sorbet förvandlades spåren snabbt till en oplogad snöväg.

Det var tufft...riktigt tufft. Orken tröt allt eftersom tiden gick. Halvvägs genom loppet var jag 30 minuter efter förra årets resultat - trots att jag åkt snabbare i vinter. Trösten var såklart att alla kände likadant. Jag kämpade mig i mål men det var långt ifrån den lyckokänsla jag hoppats få uppleva och i stil med den jag kände när jag gick i mål på mitt första Öppet spår. Eftersom jag med 8.09 åkt långt långsammare än jag tänkt fick jag dessutom bråttom att duscha, äta och ta mig till tåget som avgick till Stockholm kl 18.30.

Nåja, jag ser redan fram emot nästa års lopp. Men då blir det Öppet spår. Tveklöst!

Trött och nöjd...att det är över!!!