Morgonstund har guld i mund

För en sisådär tio femton år sedan, när jag inte hade barn och kunde styra lite mer över mitt liv, var träning på morgonen förkastligt. Var jag nödvändigtvis tvungen att jogga före frukost gick det oändligt långsamt och på köpet fick jag inte så sällan till och med träningsvärk!

Saker och ting ändras och träning tidigt på morgonen blir ett måste om det ska bli någon träning över huvud taget vissa dagar. Både när vi är på semester, men även hemma. Det handlar alltid om att inte ta för mycket tid från jobb eller familjen.

Jag har därför förlagt delar av min träning på morgonen. På helgen blir det ofta ett långpass tidigt tidigt. I söndags rullade jag hemifrån kl 6.50 för att komma hem igen runt halv elva och det mesta av dagen återstod. I fredags var jag en av de som stod och väntade utanför Eriksdalsbadet på att dörrarna skulle öppnas kl 6.30. Med 40 minuters simning (och såklart cykling som transportmedel) var jag ombytt och klar på jobbet före kl 8.

Silverpilen i Årsta Havsbad kl 8 på morgonen

Jag måste dock erkänna att det är stor skillnad mellan olika träningsformer. Löpning är och förblir min akilleshäl vad gäller morgonpass. Det blir ingen kvalitet, kroppen är helt enkelt inte redo. Först måste den få ordentlig frukost som ska smältas innan det kan bli tal om det. Men en lugn runda innan folk och fä vaknat går inte av för hackor. För att inte tala om alla morgonjoggar jag avverkat på resande fot. Med husbilen som bas blir det nya omgivningar varje gång.

Imorgon blir det dock ett hederligt lunchpass, i ny träningsgrupp med Asics. I vanlig ordning känner jag ångest för att min löpform är så dålig, jag hade helst velat träna lite inför träningen... Men det har inte hunnits med. Hoppas jag överlever...trots att jag inte kan skylla på den tidiga morgontimmen.

(När) blir jag nöjd?

Jag har gått med i Funbeat. Det var mer eller mindre ett måste i och med att jag är med i Team  Handelsbanken i JP Morgans Multisport Challenge. Fina kläder från Asics och flera gemensamma träningar och seminarium. Och såklart en rolig multisportupplevelse!!! Vår lagcoach är multisportare och lagmedlem i världens fjärde högst rankade lag.

På Funbeat har jag registrerat min träning de senaste två månaderna. Jag kan konstatera två saker: jag tränar ganska mycket (inte så oväntat) och jag har simmat mer än vad jag sprungit. Det sistnämnda mycket oväntat...åtminstone för ett år sedan. Att jag skulle ge simningen en seriös chans hade jag faktiskt aldrig trott. Trots att min man inte är lika förvånad... Nu har jag lärt mig crawla, jag slipar tekniken i fortsättningskursen och efter en stunds simmande kommer jag in i ett 'flow' där jag kan simma på...och på. Helt underbart! Löpningen däremot lämnar mer att önska...

Men snart lär jag väl inte nöja mig med det utan vill kunna simma snabbare. Jag och Anneli, min allt-i-allo-kompis (jobb, träning, nöje ;) ) som jag simmar ihop med brukar skoja om att nästa vinter kommer vi tillhöra den skara simmare som är lite snabbare och som lätt simmar förbi 'de där nybörjarna'...

Igår bestämde jag mig också för att jag ska springa New York Marathon igen. Men inte i år. Det blir 2014 eller 2015. Tillsammans med Anneli, eller varför inte med support från min härliga familj! Jag har fått möjligheten att erhålla en startplats i år, eller de kommande två åren och känner att schemat är späckat redan som det är i år. Det känns bra, och Hasse var såklart även i detta föga förvånad...

Cyklingen börjar komma igång rejält. Cykling till jobbet fyra dagar denna vecka och långpass på söndag. Blev lite stressad när en jobbkompis berättade att de ligger på 11-milapass. Redan! Men å andra sidan är det ju mitten av april. Hmmm, får nog bli tre timmar på söndag, så får jag se hur långt jag kommer på det!

Äntligen årspremiär för odubbat - och för cyclocrossen!

Efter en lång härlig vinter har den senaste tidens fina vårvädret känts helt fantastiskt. Cykelvägen mellan Älta och Hästhagen, via Hellasgården, har dock en hel del vinter kvar. Den måste vara en av Stockholms snörikaste cykelvägar. Med flera minusgrader varje natt har den snö som smält frusit till is. Sista veckan har jag dock cyklat med enbart dubbat fram.

Min fina cross fick äntligen se dagens ljus

Idag var det äntligen premiär för odubbat. Cyclocrossen, min fina Orbea Terra, skulle äntligen få komma ut på en tur. Precis när jag skulle ge mig av började det...snöa. Det kändes som om någon skämtade med mig. Ska vintern aldrig ta slut??? Jag gick in och satte mig i hallen och sa sådana där saker som en förståndig mamma inte bör säga. Men hur som helst slutade det snöa efter tio minuter och jag trampade iväg.

Tar aldrig vintern slut???

Turen gick till Tungelsta, cirka 5,5 mil på grusiga cykelvägar. Jag hoppas de sopar cykelbanorna snart - både för säkerhetens skull vid inbromsningar, men även för rullets och för smutsets skull. Drygt två timmar senare var jag hemma igen och längtade redan till nästa helgs långpass. Den här vintern har jag lyckats cykla hela vintern, men nu gäller det att börja få lite sammanhängande mil i benen inför Vätternrundan.
 

Tungelsta passerar jag ofta med cykeln.

Dagen avslutades med en av de årliga mammamatcherna i hockey. Förra året åkte vi på rejält med stryk mot P03, så i vinter har vi mammor haft istid och träningar. Resultatet blev faktiskt lite bättre än förra året! Förvisso åkte vi på stryk med 5-7, men det kändes inte helt hopplöst. Vi är redan väldigt taggade inför nästa säsong!

Team Älta IF Mammor

Men nu är jag...jättetrött. Godnatt! :)

Skidvariation

Så blev det påsk och dags för fjällen och skidor. Med en lång, snörik vinter, en resa till alperna och det smått obligatoriska nyårsfirandet i fjällen kunde lite variation vara på plats. När två av barnen ville åka snowboard bestämde jag mig för att haka på. Snowboard är den variant av skidor som jag inte alls behärskar...så desto större utvecklingspotential. Det känns lite märkligt när barnbacken helt plötsligt upplevs som brant! Efter första dagens ändå ganska lyckade försök och därtill många nya blåmärken lite här och var, var jag i alla fall sugen på att fortsätta.

Snowboardproffsen...typ

Dag två begav vi oss dock på tur på fjället. Vädret var 100% perfekt! Med solglasögon, fårskinn och korvgrillning blev det en dag som alla älskade. Och då blir jag ännu gladare, för jag hoppas verkligen vi kan ha många trevliga utflykter på längdskidor framgent.

Humöret på topp!

På rätt väg...?

Korv på fjället är sååå gott!

Resterande dagar blev det skidbacken igen, med både snowboard och carvingskidor. Tyvärr fick äldsta killen även denna påsk åka och gipsa en handled på vårdcentralen, men utöver det har vi haft en härlig tid.

Lite löpning har det också blivit. Det finns en backe en bit bort som verkligen lever upp till begreppet 'mördarbacke'. 500 meter lång och ganska kraftig stigning gör att det går att springa alla former av backintervaller. Löpning har verkligen kommit i skymundan i vinter och det kunde jag konstatera när jag sprang. Men vadå, kroppen behöver ju få ha lite kul också och då passar det perfekt att allt inte blir så superseriöst när det är påsk...

Mördarbacken!