Äntligen årspremiär för odubbat - och för cyclocrossen!

Efter en lång härlig vinter har den senaste tidens fina vårvädret känts helt fantastiskt. Cykelvägen mellan Älta och Hästhagen, via Hellasgården, har dock en hel del vinter kvar. Den måste vara en av Stockholms snörikaste cykelvägar. Med flera minusgrader varje natt har den snö som smält frusit till is. Sista veckan har jag dock cyklat med enbart dubbat fram.

Min fina cross fick äntligen se dagens ljus

Idag var det äntligen premiär för odubbat. Cyclocrossen, min fina Orbea Terra, skulle äntligen få komma ut på en tur. Precis när jag skulle ge mig av började det...snöa. Det kändes som om någon skämtade med mig. Ska vintern aldrig ta slut??? Jag gick in och satte mig i hallen och sa sådana där saker som en förståndig mamma inte bör säga. Men hur som helst slutade det snöa efter tio minuter och jag trampade iväg.

Tar aldrig vintern slut???

Turen gick till Tungelsta, cirka 5,5 mil på grusiga cykelvägar. Jag hoppas de sopar cykelbanorna snart - både för säkerhetens skull vid inbromsningar, men även för rullets och för smutsets skull. Drygt två timmar senare var jag hemma igen och längtade redan till nästa helgs långpass. Den här vintern har jag lyckats cykla hela vintern, men nu gäller det att börja få lite sammanhängande mil i benen inför Vätternrundan.
 

Tungelsta passerar jag ofta med cykeln.

Dagen avslutades med en av de årliga mammamatcherna i hockey. Förra året åkte vi på rejält med stryk mot P03, så i vinter har vi mammor haft istid och träningar. Resultatet blev faktiskt lite bättre än förra året! Förvisso åkte vi på stryk med 5-7, men det kändes inte helt hopplöst. Vi är redan väldigt taggade inför nästa säsong!

Team Älta IF Mammor

Men nu är jag...jättetrött. Godnatt! :)