God jul från ett vinterlandskap!

Så blev det jul igen. Hösten har förvisso som alltid gått fort, men den har varit slitsam. Därför var det extra skönt att vi bestämt oss att fira både jul och nyår i fjällen. Inte så många måsten som hemma.

Trots att det är relativt lite snö så är det helt fantastiskt! -10, vindstilla och sol. Fullbokat i stugorna men var är alla?? I skidbacken verkar de inte vara. Kanske på after ski eller vid spisen? Vi fick en fin dag i backen och har även julpyntat lite. En gran har vi huggit oss och det känns riktigt bra! Imorgon blir det en mysdag. Självklart lite skidor också. Hoppas kunna åka lite längd också, och med tio skiddagar så ska det inte vara några problem. Extra glad är jag att knät höll för slalom.

God jul!

Älta Tigers mammor har nu officiellt börjat hockeysäsongen

På grund av färre aktiva hockeyspelar i Älta IF har vi fått ge tider till konståkningen. Det måste vara det enda skälet till att mammorna inte kommit igång med träningen tidigare, för vilja och ambition finns det gott om!

Vi var därför otroligt laddade idag. Jag började dagen i ishallen redan klockan 8, då skridskor skulle snöras till yngsta killen. Därefter hade mellankillen match och sedan var det äntligen vår tur!

Hasse hade visst köpt nya skydd av olika slag. På plussidan var att de såg rätt fräscha ut och att de inte luktade så förskräckligt (ännu). På minussidan var att de kändes förfärligt stora. Har Hasse växt eller jag krympt? Förmodligen ingendera, däremot växer skydden. De blir bara biffigare och biffigare. Till nästa träning har Hasse lovat att jag ska få låna hans gamla benskydd. Är man dålig på att göra översteg är det inte direkt lättare när tre nummer för stora skydd gör att man knappt kan ställa en skridsko framför den andra.

Det var så himla kul! Uppvärmning: alltid lite förnedring när äldsta killen visar hur vi ska göra och det ser så lätt ut, för att därefter försöka härma och inte fatta hur något som ser så lätt ut kan vara så svårt! Därefter lite teknik, vilket förmodligen är det vi behöver träna mest av, åsså slutligen match. Min komparativa styrka ligger i att jag är hyfsat vältränad och har en vinnarskalle. På ren vilja kommer man långt och mot slutet, när många börjar bli trötta, har jag alltid en växel till att lägga i.

Sjukt svettig, med trötta höftböjare men bäst av allt: med ett helt smärtfritt knä, klev jag av isen. Tänk att ruscher efter en puck är så mycket lättare och roligare än korta intervaller på löppasset. Egentligen skulle man träna mycket mer hockey, löpningen sannolikt få en ordentlig skjuts framåt.

Nu ser vi fram emot nästa träning och en och annan av oss kommer nog ha något så udda som nya hockeygrejer på önskelistan till jul...

Trötta men stolta hockeymorsor

Finns det tro finns det hopp!

Hösten har varit tung på många sätt. Nu skönjer jag äntligen slutet och därtill lite andra positiva nyheter. Att inte kunna springa på ett par månader är öken. Tur att det finns annat att träna - för träningsdosen har verkligen inte gått ned. Simningen har legat ganska konstant på två dagar i veckan, cyklingen på 4-5 och rullskidor och eller styrketräning på 1-2.

Men jag har verkligen saknat att springa. Inte minst med Anneli. När jag cyklar hem från jobbet tittar jag avundsjukt på alla som springer hem från jobbet. Meniskskadan var inte så farlig sa läkaren, men efter en månads sjukgymnastik har jag inte märkt någon som helst förbättring. Därför var det med visst motstånd som jag gick dit idag igen.

Sjukgymnasten, som är specialiserad på idrottsmän och kvinnor med liknande problem, har dock aldrig hyst minsta tvivel vad gäller min rehabilitering och som vanligt kvittrade hon därför på om hur fina mina små muskler runt knät börjar se ut och procent hit och dit. Jag lyssnade väl med viss skepsism. Men så började hon prata om löpning och att jag faktiskt ska sikta på att komma igång om exakt en månad. Visst, bara 10 minuter första gången, men med två pass i veckan och öka på 5 minuter varje pass så är jag snabbt uppe i bra längder igen!

Jag frågade lite försiktigt hur det var med längdskidor, eftersom jag nog glömt att berätta att jag har ett Marcialonga att avverka om 1,5 månad. Inga problem, blev svaret. Skidåkning utför är dock lite mer tveksamt, jag får känna efter helt enkelt. Slutligen erkände jag att jag tänkt spela hockey på lördag, eftersom mammalaget nu äntligen fått träningstid i ishallen - vilket vi verkligen behöver med tanke på att vi ska vara med i en mammahockeyturnering i mars - och hon svarade att det nog kunde gå bra.

Som gräddan på moset hämtade hon därpå ett viktbälte som jag lovar träna flitigt med och ett knäskydd med en insydd kudde som tydligen trycker på ett ställe vilket gör att knät inte viker 'inåt' och förebygger smärta vid belastning.

Tänk att man kan bli glad för så lite...å andra sidan är väl hälsan det mest värdefulla man har. Nu är det kanske inte 'full fart framåt' som gäller, men snart 'mer fart framåt'. Och det räcker långt.

Sjukgymnastik * 2

Plogning av Ältavägens cykelbana, 10 poäng!

Så kom snön. Lite senare än förra året, men ändå i god tid för att få gång julstämningen. Frågan är om den ligger kvar så länge?

I vinter har jag bestämt mig för att sätta dubbdäcken på crossen och fortsätta cykla på den. Tidigare år har jag bytt till mountainbiken. I år känns det betydligt tyngre att cykelpendla på den. Förmodligen eftersom jag cyklar mer ofta nu, oftast fyra till fem dagar per vecka mot cirka tre dagar förra vintern. Men också för att jag inte löptränar alls nu och då vill jag att cyklingen ska bli så lik sommarcyklingen som möjligt.

Jag vet inte hur många tidningsartiklar jag läst under hösten om att i vinter ska Stockholms län lägga mer pengar på plogning av cykelvägar än någonsin, med tanke på hur inne det är att cykla.Min erfarenhet är att cykelbanor vintertid förvisso plogas hyfsat snabbt. Felen ligger snarare i att 1) de plogas för slarvigt med mycket snö kvar på banan och 2) när den snön blivit mjuk och moddig så skulle en till plogning göra cyklingen betydligt säkrare och trevligare.

Mina förväntningar har trots alla löften inte varit högre än tidigare. Döm då om min förvåning när jag såg hur cykelbanan såg ut efter första snöfallet. Helt tom på snö. Otroligt! Visst, det har inte snöat så förfärligt mycket, men det märks att man lagt tid och möda på plogningen. Nu hoppas jag innerligt att det ska fortsätta på den vägen i vinter.

Däcken är nu bytta till splitter nya dubbdäck - fast jag erkänner att de inte är nya utan två år gamla, men har hängt oanvända i förrådet. Därtill får jag också medge att jag inte ens kunde få crossdäcken av cykel, än mindre på dubbdäcken. Tur man har en stark man med oändligt mycket mer tålamod än jag själv. Annelis "en god kvinna reder sig själv" ekar i mitt huvud och jag skäms. Men vad göra, det var fullkomligt omöjligt!!!

Nu är så cykeln pimpad och jag är laddad. Helgen är slut och inte ett endaste träningspass har det blivit för egen del - vet inte när det hände sist. Å andra sidan har barnen täckt upp för mig. Två ishockeymatcher, en innebandymatch, en fotbollsträning, två hockeyträningar och två simträningar. Och en allmänhetens skridskor.

Apropå hockey har det kommit en inbjudan till Älta IF om att ställa upp med ett mammalag i en turnering i mars. Klart vi ställer upp. Det ska bli jättekul! Lite mer att träna, men det brukar ju alltid gå att få ihop. :)

Ordentligt plogade cykelbanor - me like! :)