Vandring i Jämtlandsfjällen

Eftersom vi har stuga i Härjedalen finns det mycket natur att upptäcka om bara vädret är bra. Vilket inte alltid är fallet. Den här sommaren har vi haft en otrolig tur med fjällvädret (till skillnad mot när vi tältade i Sörsjön). Man och barn åkte upp på sommarens första riktigt varma dag och så fortsatte det. Själv flög jag upp med ett miniplan fem dagar senare. Under de drygt 30 år som mina föräldrar haft stugan tror jag aldrig att jag har badat så mycket som den här gången! Förutom de ständiga fiskeutflykterna - som jag avstår från - blir det en del mountainbike i vacker fjällmiljö, ja utöver promenerande och löpning såklart.

I närheten ligger Sonfjället och med sina 1 278 meter över havet utgör den en vacker vy från vår stuga. Den ligger lite avskild från de övriga fjällen så den sticker verkligen ut! I år kände vi att det var dags för alla barn att bestiga fjället. Med mycket fika och gott om tid begav vi oss till Nyvallen som ligger på drygt 700 meter höjd. Vår förvåning var stor då barnen studsade fram likt bergsgetter. På Lillfjället, som ligger halvvägs upp, tog vi en fika och barnen hävdade bestämt att här ville de tälta! Väl uppe på toppen var vi långt före tidsschemat. Dessutom bjöd vädret på en fantastisk upplevelse. I princip vindstilla och en molnfri himmel som gjorde att vi kunde se hur långt som helst! Det här gav mersmak.

Nästa dag gav jag och Hasse oss av kl 6.30 för att åka de 25 milen till Storulvån. Tanken var att vi skulle vandra Jämtlandstriangeln på tre dagar. Ryggsäckarna var förvånansvärt lätta, 15 kilo trots att vi hade tält och mat med oss. När vi gick till Kebnekaise för två år sedan vägde ryggsäckarna lika mycket - trots att vi varken hade tält, mat eller spritkök med. Men det är väl som med handväskor: man fyller dem tills de är fulla och ju större väskor destor mer lägger man i.

Vädret var helt okej får man väl säga. Inte sol, men inte regn. Okej, lite duggregn, men inte värre. Vi gick de 16 km till Sylarna i ganska raskt tempo och kom fram strax efter tre. När vi kom fram till fjällstationen konstaterade dock Hasse att skorna gått sönder. Minst sagt. I princip hela sulan hade lossnat! Planeringen fick därmed ändras raskt. Istället för att gå vidare till Blåhammaren tog vi en extra dag på Sylarna. Jag besteg toppen (1 762 möh) och Hasse fiskade. Öring till middag gick inte av för hackor! Min topptur bjöd dessutom på ett magiskt väder. Växlande molnighet och mer eller mindre vindstilla gjorde att sikten var mycket bra och att vi kunde äta lunch på toppen som har en liten platå på cirka 40 kvadratmeter. Den lunchen smakade bra!

Att det blivit vanligare med terränglöpning, trailrunning, kan jag verkligen konstatera. Många springer istället för vandrar. Med en mycket lätt packning avverkas kilometrarna betydligt snabbare, även om man måste ha ständig koll på var man sätter fötterna. Jag blev grymt inspirerad och har bestämt mig för att åka och kolla på egna terrängskor... I år har jag inte köpt något mer än nya löparskor i träningsväg så det känns som att budgeten kan tillåta det.

Dagen därpå gick vi tillbaka till Storulvån och åkte hem. Hasses skor hölls ihop med massiv silvertejpning och när vi väl var tillbaka hade skorna inte kunnat användas en endaste kilometer till! Den sista dagen i fjällen paddlade vi kanot - ja förutom fiske naturligtvis. Väl hemma igen längtar vi redan tillbaka. Men imorgon åker vi två veckor till alperna, så vi har mycket kvar att se och göra vad gäller fjäll!

Sonfjället är besegrat!

Sylarna med utsikt från Pyramiden

On top of the....Storsylen!

Oändligt långt?

Fjälltältets stormlinor utsattes på prov

Jo, en gång hade jag bara kortärmat på vandringen!

Behövlig fikapaus. Stenen hade perfekt lutning!

Silvertejp rules!

Säsongspremiär för Sicka Triathlon

Triathlonsäsongen är i full gång för de flesta. Men inte riktigt för mig. Småförkylningar och ett knä under rehabilitering har inte gjort susen för motivationen. I takt med att knät känts bättre har jag äntligen fått tillbaka suget. Idag var det så dags att sätta ihop simning, cykling och löpning i Sickla triathlon. Loppet körs varje onsdag, är gratis och - till Ältavägens bilisters stora irritation - välbesökt.

Efter några riktigt soliga och varma dagar var vattentemperaturen inte att klaga på. När jag förberedde mig insåg att jag glömt hur jag brukar göra med GPS-klockan. Skulle den vara över våtdräkten, under våtdräkten eller längre ut på handleden än vad våtdräkten når?? Efter lite konfererande med mer erfarna - eller snarare inte lika glömska - triatleter så bestämde jag mig för att ha den under, men att vika tillbaka våtdräkten lite så man ser startknappen.

Startskottet gick och jag fick genast nytta av mina lärdomar från måndagens simpass i Hellas med SCT där vi tränat masstart och teknik för att klara sig genom trängsel och sparkar. Det kändes bra men gick som vanligt långsamt. Växlingen till cykel kändes ringrostig - att det ska vara så svårt att få av sig en våtdräkt!! Väl på cykeln fanns det ingen riktig energi i benen men jag lyckades i alla fall ta mig runt och avancera lite i startfältet.

Den stora prövningen var löpning. Skulle knät hålla? Efter en snabb växling gav jag mig av och som alltid när man springer efter att ha cyklat så är benen stumma. Men jag har lärt mig att man inte ska nedslås av det utan att det oftast går snabbare än vad det känns. Så även denna gång. Runt tog jag mig på en helt okej tid, speciellt med tanke på att jag knappt sprungit alls sedan september. Men framför allt: det gjorde inte det minsta lilla ont! Inte ens 1%! Vilken lycka! Nu är jag på G!

Imorgon kväll bär det dock av till fjällen och familjen. Där blir det kanske lite löpning, lite mountainbike men även fjällvandring. Åsså umgänge och slappa! Ska bli hur härligt som helst!

Hur var det nu man skulle organisera sina grejer...?

Glada i mål!

Sörmlandsledens etapper 2-4

Med man och barn i fjällen är jag själv i några dagar. Först på torsdag är det min tur att få semester och åka till härliga Härjedalen. Det gäller att utnyttja tiden utan familj till att göra något som jag bara vill och kan. Eftersom jag inte är så bra på att bara slappa och hänga i huset så tenderar det att bli någon form av aktivitet (överraskande va?). Den här gången föll det mig in att jag länge tänkt att jag borde gå Sörmlandsleden men att det ännu inte blivit av. Trots allt så bor vi inte längre bort än 1,5 kilometer från den andra etappens start. Totalt har Sörmlandsleden 62 etapper och är över 100 mil lång inklusive avstickare. Den börjar i Björkhagen, strax söder om Stockholm, och ringlar sig söderut genom stora delar av Sörmland. Man kan gå enstaka etapper eller flera, det finns de som går hela leden. Några har tält med sig och övernattar längs med stigen.

Jag planerade att ge mig av tidigt men för ovanlighetens skull sov jag länge och vaknade först efter klockan åtta. Med ryggsäcken packad kom jag så småningom iväg. Jag var nöjd att jag kommit ihåg busskortet så jag skulle kunna ta mig hem. Däremot ångrade jag snabbt att jag vare sig tagit med toapapper eller pengar. Men, nöden har väl ingen lag sägs det.

Etapp 2 går från Skogshyddan i Älta till Alby gård i Tyresö. Etapp 3 vidare till Tyresta nationalpark. Vädret var perfekt, varmt men lite disigt och med några sköna vindpustar. Jag stannade och fikade och åt min medhavda matsäck, varma koppen, mackor och lite frukt. Och visst är det sant att maten aldrig smakar så gott som när man är ute och rör på sig! Jag stötte inte på så många andra, men av de jag stötte på så var hälften turister från andra länder.

Etapp 4 gick vidare till Rudan i Haningen och när jag kom dit var klockan halv fem och det fick räcka. 28 kilometer hade jag avverkat och fötterna började bli trötta. Nöjd och trött satte jag mig på bussen mot Tyresö och efter ett byte var jag tillbaka i Älta strax före kl 18. Middagen smakade väldigt bra den med och den intogs i tv-soffan. Det gäller som sagt att passa på  när inte barnen är hemma...

Sörmlandsleden är orangemarkerad

Blåbären smakade gott!

Vägarna är tydligt skyltade

Över stock och sten gick vandringen

Är detta Sveriges största myrstack?

Lunchen intogs vid Årsjön i Tyresta nationalpark

Finns det vildsvin i Sörmland??

En beskrivning av etapp 4