Efter några riktigt soliga och varma dagar var vattentemperaturen inte att klaga på. När jag förberedde mig insåg att jag glömt hur jag brukar göra med GPS-klockan. Skulle den vara över våtdräkten, under våtdräkten eller längre ut på handleden än vad våtdräkten når?? Efter lite konfererande med mer erfarna - eller snarare inte lika glömska - triatleter så bestämde jag mig för att ha den under, men att vika tillbaka våtdräkten lite så man ser startknappen.
Startskottet gick och jag fick genast nytta av mina lärdomar från måndagens simpass i Hellas med SCT där vi tränat masstart och teknik för att klara sig genom trängsel och sparkar. Det kändes bra men gick som vanligt långsamt. Växlingen till cykel kändes ringrostig - att det ska vara så svårt att få av sig en våtdräkt!! Väl på cykeln fanns det ingen riktig energi i benen men jag lyckades i alla fall ta mig runt och avancera lite i startfältet.
Den stora prövningen var löpning. Skulle knät hålla? Efter en snabb växling gav jag mig av och som alltid när man springer efter att ha cyklat så är benen stumma. Men jag har lärt mig att man inte ska nedslås av det utan att det oftast går snabbare än vad det känns. Så även denna gång. Runt tog jag mig på en helt okej tid, speciellt med tanke på att jag knappt sprungit alls sedan september. Men framför allt: det gjorde inte det minsta lilla ont! Inte ens 1%! Vilken lycka! Nu är jag på G!
Imorgon kväll bär det dock av till fjällen och familjen. Där blir det kanske lite löpning, lite mountainbike men även fjällvandring. Åsså umgänge och slappa! Ska bli hur härligt som helst!
 |
| Hur var det nu man skulle organisera sina grejer...? |
 |
| Glada i mål! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar