Det finns många cyklister i de kanadensiska Rockies. Jag tror jag vet några av förklaringarna. För det första är det oerhört vackra miljöer att cykla i. Man fullkomligt drunknar i pittoreska vyer. Lägg därtill att det är rejält kuperat, dvs bra träning helt enkelt. Inte några smala serpentinvägar á la Italien…nej, breda fina motorvägar…med en smal vägren för cyklister. Men backarna är långa. Och då menar jag långa backar. En backe vi åkte i gick uppför i ett par mil. För att därefter övergå i en – för cyklister – härlig nedförsbacke i ytterligare ett par mil (och även för vår hårt slitande husbilsmotor).
Björnar siktade - var vaksam
Björnen sover...inte! Akta alla tillhörigheter
Men det finns ett skäl till: björnar! Att det finns björnar i Sverige vet väl alla, men hur många har faktiskt sett en (och då menar jag i det vilda)? Jag har aldrig sett en björn i Sverige, trots att vi tillbringar mycket tid i familjens stuga i Hedeviken – vägg i vägg med Sonfjället, Sveriges björntätaste nationalpark. Under knappt tre veckor i Kanada såg jag sju stycken! Det kryllar av björnar i Rocky Mountains!! Grizzlys och svartbjörnar (=brunbjörnar?). Nu ska ni inte få intrycket att björnar är farliga rovdjur som ligger i bakhåll på stackars svettiga joggare. Tvärtom, björnar undviker människor och frossar gärna i Buffalo berries. Men de vill inte bli störda eller överraskade. Därför kan det bli problem om man springer ensam i skogen. Så joggarna lös med sin frånvaro, den vackra naturen till trots.
En av våra sju svartbjörnar
Som sagt, det finns många skäl till att cykla i Kanadas berg och det är många som har upptäckt landsvägscykling. Och då pratar vi inte bara superstylade män i tight, färgglad lycra med reklam på. Nej, fördelningen män/kvinnor är ganska jämn. Däremot behövs det betydligt fler tjejer på MTB, inte minst nedför de utmanande sommarskidbackarna. En björntjänst? Tja, kanske…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar