När jag
fyllde 40 förra året fick jag en väldigt fin present av min man. En långhelg i
Kebnekaise, bara han och jag. Han visste nog hur glad jag skulle bli, men inte
riktigt vad han gett sig in i. Eftersom hans knä trilskats under 2012 verkade
utsikterna att vi tillsammans skulle ta oss upp till Sveriges topp inte så
vidare ljusa.
 |
| These boots were made for walking... |
Torsdag
morgon flög vi till Kiruna och tog 92:ans buss till Nikkaloukta. Därefter var
det dags att börja gå. 16 kg packning för mig, 17 kg för honom. Vi kände oss
pigga, men var ändå glada att vi tog båten fem av de 19 km till Fjällstationen
i Kebnekaise. På kvällen var det genomgång med guide och nästa morgon kl
7.30 begav vi oss mot Östra leden - den
kortare men brantare leden som även innebär glaciärvandring och klättring.
Vädret som dittills varit regnigt, precis som överallt i Sverige, var
fantastiskt nog helt strålande med sol och svaga vindar.
 |
| 16 kg - vad är det som väger så mycket?!? |
 |
| Kebnekaise Fjällstation |
De av er som
bestigit Kebnekaise vet att det är mycket uppför, nästan 1600 höjdmeter från
Fjällstationen. Men med guidernas tumregel: '25 minuter vandring, 5 minuter
vila' lyckades vi trampa på med förvånansvärd energi. Så småningom kom vi till Björlings
glaciär som vi med rep fästa mellan oss promenerade över. Därefter tog
klättringen vid. Det klart häftigaste inslaget enligt min åsikt. Säkrade med
karbinhakar och sele kände vi oss som riktiga bergsbestigare.
 |
| Fem minuters vila |
 |
| Björlings glaciär |
 |
| Klättringen var rolig! |
 |
| Det gällde att se upp (ned) för fallande stenar. |
Kl 13 på
dagen nådde vi toppen. Även om temperaturen gått ned mot nollan så var vindarna
helt okej och molnen i princip helt frånvarande. Det var magiskt. Sydtoppen är
en toppig topp och från Sydtoppen leder en kam bort mot Nordtoppen. Hela kammen
var avspärrad då militären letade efter 'svarta lådan' - som de för övrigt fann
dagen efter vår bestigning.
 |
| Sydtoppen inom synhåll |
 |
| Sydtoppen, avspärrningen och kammen bort till Nordtoppen |
 |
| On top of the...Sverige! |
Eftersom
Sydtoppen har en glaciär överst varierar höjden betänkligt. Nordtoppen har istället
en berggrund och därmed en konstant höjd. Dagen då Nordtoppen blir högre närmar
sig men just denna dag mättes Sydtoppen till 2101,8 meter vilket gör den 5,5 meter
högre än Nordtoppen (2096,3). Tur för oss - det hade varit snöpligt om vi bestigit fel
topp! Nordtoppen är dessutom mer otillgänglig.
Efter lite
fotograferande, ett mobilsamtal hem till barnen och en stunds insupande av
vyerna var det dags för nedfärd. Som alltid är det en utmaning för knän och
höfter, men tack vare ett inslag av att åka på rumpan nedför snön avverkades
300 höjdmeter på några minuter!
 |
| Se upp i backen! |
Väl nere igen
- efter 9,5 timmar - hällde vi vatten i en treliterspåse, sänkte ned en
halvflaska champagne och avnjöt därefter i de medhavda kåsorna. Vilket avslut
på en fantastisk dag!
Trots stela
ben blev det nya strapatser påföljande dag. Tarfalasjön tur och retur. Sista
dagen debatterade vi huruvida vi skulle ta helikopter eller vandra till
Nikkaloukta men med löftet om en ordentlig ryggmassage fick jag min vilja
igenom och vi gick. Och visst var vi rätt nöjda när vi klev på 92:ans buss mot
Kiruna. Drygt sju mil vandring, totalt 3 000 höjdmeter bestigna och 16 kg
packning som krympt till 13. En oförglömlig helg på alla sätt och vis!
 |
| Utjänta skor längs med vandringsleden |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar