Vid midnatt vaknade jag dock av att jag inte alls mådde bra. Faktum var att jag låg och skakade och hade väldigt ont i huvudet. Jag gick upp och tryckte i mig två Alvedon som hjälpte föga. Ett par timmar senare gick jag upp och tog två Magnecyl. På morgonen tog jag två Alvedon till men konstaterade att jag mådde så dåligt att jag inte kunde sitta upp utan att känna mig svimfärdig. Barnen fick efter bästa förmåga göra frukost själva och jag ringde mina föräldrar och hörde om de möjligtvis kunde ta hand om barn över dagen. Det kunde de. Och det var tur!
Efter en dag med huvudvärk, feber och smärta i öron, ögon och kind ringde jag sjukvårdsupplysningen som sa åt mig att åka till Nacka Närsjukhus...som konstaterade bihåleinflammation men sa åt mig att söka vård på KS på grund av mitt höga infektionsvärde. Väl där trodde jag att jag bara skulle behöva skölja bihålorna och sedan åka hem. Men jag blev kvar i tre dagar. När jag var hemma igen blev jag så dålig av medicinerna att jag var tvungen att byta.
Att jag körde bil till både Nacka Närsjukhus och KS skäms jag nästan över, för det skick jag varit i är inget att stoltsera med. Jag har haft så ont, både i kind/ögon/bihålor/öga och huvudet ovanför det. Jag har sovit, vilat och sovit. Jag är orklös som en gamling och sover som en bäbis. Sitta ute och njuta av vädret eller ligga och kolla på tv-serier har inte funnits på kartan. Mina underbara föräldrar har till och med kommit och lämnat barnen på skola och dagis.
Nu har det gått en dryg vecka och jag mår så mycket bättre! Och ändå mår jag inte bra. På återbesöket igår på KS konstaterades 'bara' streptokocker. Vi är många som undrat om jag blivit sjuk på grund av stress, överträning, inflammerade tänder eller annat. Och visst kan det sänka motståndskraften, men streptokocker är ingen barnlek.
Sjukskriven åtminstone till måndag, sedan hoppas jag kunna jobba igen. Ingen träning så länge jag äter penicillin, vilket jag kommer göra 2,5 veckor. Ja, jag oroar mig för Vätternrundan, jag kände mig ju inte direkt i toppform redan som det var och ja, jag funderar på hur träningssäsongen ska bli. Men ändå, jag är inte sjukare än att jag blir frisk.
Det här är min första rejäla förkylning på 20 år. Det känns som jag fått igen för alla gånger jag klarat mig. Så jag får försöka njuta av att ta det lugnt. Igår kunde jag till och med hålla hastighetsgränsen på motorvägen när jag skulle på återbesök till KS. Säg det onda som inte har något gott med sig!
Jag vill också passa på att rikta ett stort tack dels till mina föräldrar som ställt upp till 110%, dels till Ögon-, näsa-, halsavdelningen på KS: så proffsiga, trevliga och humana. Utan er hade jag aldrig mått så bra som jag gör idag! :)
![]() |
Sjukhusmaten var inget för mig |
![]() |
Antibiotika i mängder |
Härligt att du är på bättringsvägen! Stor kram Ally
SvaraRadera