Tankar från en inbiten träningsmorsa: En sommar med fina utsikter…?

Sommarens stora höjdpunkt var vår resa till alperna. Först en vecka i österrikiska Montafondalen, sedan fyra dagar i Engelberg och slutligen tre dagar som vi inte hade bestämt på förhand var vi skulle vara. Glada och förväntansfulla flög vi till Zürich och hämtade ut vår hyrbil. Efter två timmars bilresa var vi framme. Underbart! Vi hyrde en lägenhet i den lilla byn Gargellen. Konstaterade att vi glömt bort att mataffärer alltid är stängda på söndagar och spräckte budgeten direkt i och med middag på restaurang men tyckte att det fick det vara värt!

När vi vaknade upp nästa dag regnade det. Inte så lite, utan det öste ned. Regnbyxorna hade vi lämnat hemma eftersom vi inte kunde tänka oss att det skulle kunna regna så mycket i alperna. Åtminstone inte så många timmar!

Även om det inte regnade hela veckan i Österrike så var det kallare och blötare än förväntat. Och definitivt inte lika fint väder som i Sverige! Men mellan regnskurarna var det uppehåll och då var vi uppe på alptoppar och vandrade. En heldagstur tog vi oss runt på smugglarstigen och jag inser att min tyska inte är vad den varit när jag inte uppfattat att leden vi bestämt oss för att ta passade ej höjdrädda (ok för oss) och klättervana (svårt för en femåring att vara van att klättra). Vi gick på branta kammar och tjatade konstant på barnen att gå försiktigt. Men det var helt fantastiskt!

En del höghöjdsbanor och Via Ferratas blev det också under hela alpvistelsen. Och det blir bara roligare och roligare i takt med att barnen växer och blir duktigare.

I Engelberg var det förvisso varmare, men inte så mycket torrare. Även där var vi aktiva så fort det var uppehåll! Fiske, vandring och klättring. Tyvärr kunde vi sällan se den fina utsikten som vi visste fanns eftersom vi bokstavligt talat badade i moln. Jag var ju där förra sommaren och vandrade med betydligt bättre väder så det gjordet inte mig personligen så mycket. Men vandring i regn är betydligt tuffare för barn än vandring i sol. Pauserna begränsades och det vara bara till att fortsätta gå tills vi kom till något torrt att sitta på eller i. Veckans skratt fick vi dock när vi insåg att alla asiater som trängdes, inte bara på vårt hotell, utan framför allt i liften upp till Titlis, högst upp på glaciärtoppen klär ut sig till Sound of Music för att förevigas med många fotografier. Vilken affärsidé för de betalande astronomiska summor pengar för det!

De sista dagarna tillbringade vi i Falera. Falera hör ihop med Laax och Flims och medan Flims närmast kan jämföras med Åre i ’hip-faktor’ och Laax med Björnen så är Falera mer att likställa med Järpen. Lite lugnare, lite mindre…och mycket billigare!

Väl hemma så längtar jag redan till nästa resa! Som tur är ska jag med kompisar till Avoriaz redan om en månad. Jag håller dessutom på att titta på lite klätterutrustning. Vem vet, kanske kan det bli en Via Ferrata-resa nästa sommar? Men jag vill aldrig mer vara i alperna två veckor utan att kunna ha linne och shorts en endaste dag. För det var det definitivt inte väder för!

Nu gäller det att växla om till träning. Främst triathlon, men även marathonförberedelser. I förrgår körde jag Sickla triathlon för andra gången i sommar och det blev rekordsämsta tiden någonsin… Och så hoppas jag att det fina vädret håller i sig ett tag till!