Så många träningar – och så lite träning…

När jag läser intervjuer med personer i tidningen så finns det alltid en sorts reportage som jag förundras över. Det är när personen redogör för ’en vanlig dag i livet’. Ofta ser den ut något i stil med:

”Vaknar klockan 5, går till gymmet två timmar. Köper färskt bröd i bageriet på vägen hem, väcker barnen och vi äter frukost ihop. Läser fyra affärstidningar innan jag kommer till jobbet kl 8. Har fyra möten på förmiddagen och går därefter på nätverkslunch. Avverkar ytterligare några möten, fattar viktiga beslut och pratar med beslutsfattare i branschen runt hela världen. Är hemma kl 20 då jag läser Astrid Lindgren för barnen. Därefter äter jag och min partner middag med lite vin och tända ljus. Innan jag släcker kl 0.00 läser jag senaste Nobelpristagarens senaste bok följt av några jobbdokument.”

På frågan: ’vad ligger på nattduksbordet just nu’ har väl aldrig någon svarat ”Jackie Collins” eller någon annan skräpig roman.

Mitt liv ser inte riktigt ut så. Men i helgen gjorde jag ett försök till världsrekord i aktiviteter under en och samma helg. Agendan såg ut som följer:

• Fredag: en innebandyträning och en fotbollsträning
• Lördag: en ishockeyträning där alla barn och då även jag vill vara med samt en gymnastikträning då även lillebror – och då även jag – vill vara med
• Söndag (håll i er nu): en ishockeymatch, en ishockeyträning (alla med såklart), en fotbollsmatch, två fotbollsträningar och slutligen simning.

Aktivitet nummer nio: knattefotboll

Då min man valt denna helg för fiske i fjällen var det bara att bita ihop, ringa några föräldrar för hjälp med skjuts till fotbollsmatchen och sedan göra det bästa av situationen.

Det gick ganska bra. Jag tycker jag höll humöret uppe och både ishockey och simning tycker jag är kul – och svårt! Det blev seger i de flesta matcherna vilket också höll humöret uppe. Eftersom vi dessutom renoverar köket tar varje måltid cirka tre gånger så lång tid som normalt (trots att vi bara ätit mikrade plättar med sylt och köttbullar med pulvermos) så den lilla tid vi hade hemma ägnade jag åt att packa väskor, packa upp väskor och fixa mat.

På söndagskvällen, när jag insett att potatismoset tagit slut och ett av barnen spillt ut ett stort glas mjölk, rann det dock över – i dubbel bemärkelse! Jag sa allt dumt som en mamma inte ska säga till sina barn och som jag sedan ångrade. När min man kom hem glad och utvilad senare på kvällen var det inte direkt den oftast ganska energiska människa jag brukar vara, utan mer ett vrak som fastnat i soffan. Jag var inte uppe till 0.00 den kvällen…

Nåja, sammanfattningsvis kan man säga att jag avverkat tio träningar och matcher, inte tränat det minsta lilla själv men ändå känt mig som om jag sprungit ett marathon…om dagen!