Jag klarar träning i kyla väldigt bra. Ja, så länge jag är rätt klädd det vill säga. Normalt sett är jag ganska frusen, och visst biter det lite i kinderna, men andning och kropp bryr sig inte nämnvärt om kalla temperaturer.
Igår blev det en morgonjogg i -8 grader. Idag cykling till jobbet i -13. Det gäller att komma igång snabbt när man gått utanför dörren och det är tur att barnens skola och dagis ligger så nära vårt hem!
Många imponeras av att jag cyklar när det är så 'vintrigt' och jag får många frågor om kläder. I synnerhet vilken sorts handskar jag har och vad jag har på mig på huvud och hals. Vad gäller vantar har jag ett par tjockare Hestra-vantar. Inte skidhandskar, men fordrade fingervantar. De tål kyla bra och även en del väta. På huvudet har jag egentligen bara en tunn mössa, och en dag som idag har jag en buff runt halsen.
 |
| Mina livräddare: Hestravantarna och buffen |
Är jag på gränsen till för kallt klädd brukar fingrar och tår frysa ordentligt i början. När jag kommer till Hellasgården, och därmed avverkat cirka 4 kilometer på min tur till jobbet, är det som värst. Men det är också där det vänder. Efter parkeringen kommer en brant uppförsbacke och då brukar kroppens temperatur vara på väg uppåt. Resten av färden mot stan blir betydligt behagligare.
-20 grader brukar vara min absoluta träningsgräns. Dit är det långt. Förra vintern var det bara ett par dagar med lägre temperaturer. Så till dess njuter jag av fantastiska vinterlandskap, hårda välpreparerade cykelbanor och betydligt lugnare cykeltrafik än på sommaren...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar