Tio år dag för dag

2003 fick vi vårt första barn. Det året började jag också skriva dagbok. Förvisso inte för första gången, men åtminstone på väldigt länge. Det var min mamma som föreslog att jag skulle börja, om inte annat för att det är kul att se tillbaka på hur barnen utvecklas och hur jag själv upplever föräldraskapet. Och inte minst för att kunna läsa om alla resor och upplevelser som livet innebär.

En trogen vän...

Dag har lagts till dag, månad till månad och år till år. Nu är jag inne på den sista månaden det tionde året. Det har varit fantastiskt kul att läsa mina anteckningar från tidigare år. Under äldsta sonens första år skrev jag nästan bara om hur han utvecklades och hur jag kastades mellan hopp och förtvivlan i mitt osäkra föräldraskap. Med andra barnet började jag få lite perspektiv och såg annat än bara barnen. Med tredje barnet skäms jag nästan över hur dåligt jag dokumenterar hans utveckling. Istället har fokus flyttats till (-baka?) till mig.

Men genomgående finns de resor vi gjort till världens alla hörn beskrivna. Våra barn är väldigt resvana och vi har hunnit besöka länder i när och fjärran. Nya Zealand,Thailand, Italien, Australien, Azorerna, Mauritius, Malaysia, Egypten, USA, Canada, Island, Schweiz...ja det är helt otroligt! Namn på ställen som annars glöms bort och upplevelser som jag gärna återupplever - allt finns dokumenterat. Jag skriver om resor vi gör, orter vi besöker, hotell vi bor på. Men jag noterar även vädret, vilket kan tyckas ganska ointressant. I själva verket är det ständigt intressant: när kom första snön, hur varm var sommaren och hur sent slog de första vårblommorna ut? Inte minst för att bevisa de som tror sig veta bättre...

Frågan jag ställer mig är om jag ska köpa en ny bok. För även om det är kul med återblickar kräver det också en stor dos disciplin och struktur. Nu är det kanske ingen som tvivlar på att det är just det jag besitter. Men det gäller ju precis som med bloggande att hitta något intressant att skriva om. Blir det upprepningar så blir det monotomt och tråkigt. Och då får det vara. Eller kan det faktiskt vara så att de kommande tio åren blir annorlunda, varierade och utvecklande? Hmmm, jag har i alla fall drygt två veckor på mig att fundera färdigt!