I morse väckte
klockan mig 6.00. Klockan 6.55 hämtade Karin upp mig och 15 minuter senare hade
vi parkerat på Ågesta som bil nummer tre. Eftersom det var 12 minusgrader
gjorde vi oss snabbt färdiga och satte iväg.
Jag har
tidigare i vinter hyllat spårgubbarna (i min fantasivärld är det gubbar i alla
fall) och här fortsätter det: ni är fullkomligt makalösa. Ni är ute och spårar
varje dag (eller snarare natt), ni fraktar snö, ni fräser och ni drar jättefina
spår. För mig känns det som jag ställer upp i världscupen varje gång jag är ute
och åker tidigt på morgonen. Spåren är helt perfekta!
Som den
sportnörd jag är kunde jag knappt sova i natt eftersom jag låg och funderade på
om jag skulle ta de gamla eller nya skidorna. Anneli åkte igår och varnade mig
för att det var en del småsten och grus. Samtidigt visste jag att spåren trots
allt är rätt fina och jag var ju grymt sugen på att testa de nyinköpta. När jag
klev upp hade jag bestämt mig. Det skulle bli premiär för de nya.
Redan efter
en kilometer kunde jag konstatera att det här skulle gå undan. Vi hade på
förhand bestämt oss för fyra varv, men i det tempo vi höll kunde vi lika gärna
ta ett varv till. Skidorna var underbara! De nya pjäxorna, som jag använde för
tredje gången, är grymt sköna de med!
Till denna
fina skidtur lägger jag som vanligt till det bästa av allt: miljön. Dagsljus
som mörker spelar egentligen ingen roll, båda är magiska på sina sätt. I
dagsljus med snö, frisk luft, vackra omgivningar och kanske lite sol. I mörker
med pannlampa och en frid som inte kan överträffas av något annat. Det är
bomull för själen och den bästa meditation man kan tänka sig.
I takt med
att varven avverkades kom det allt mer folk och spåren blev lite mjukare. Trots
det var det först sista varvet som jag började tappa lite tempo och fokus, när
man ömsom stakar, ömsom skejtar förbi andra. Så fem varv och fyra mil blev
precis lagom. Känslan när jag satte mig i bilen var underbar. Jag var inte
särskilt trött, jag hade stakat mer än någonsin (i princip hela tiden) och jag
hade åkt på min snabbaste tid någonsin.
Till er som
inte provat längdskidor: gör det, det är alldeles, alldeles underbart.
Och till er
som spårar Ågestas skidspår: ni är alldeles, alldeles underbara!!!
 |
Frostiga men nöjda skidåkare |