Längdskidåkning, den vackraste av sporter

I morse väckte klockan mig 6.00. Klockan 6.55 hämtade Karin upp mig och 15 minuter senare hade vi parkerat på Ågesta som bil nummer tre. Eftersom det var 12 minusgrader gjorde vi oss snabbt färdiga och satte iväg.

Jag har tidigare i vinter hyllat spårgubbarna (i min fantasivärld är det gubbar i alla fall) och här fortsätter det: ni är fullkomligt makalösa. Ni är ute och spårar varje dag (eller snarare natt), ni fraktar snö, ni fräser och ni drar jättefina spår. För mig känns det som jag ställer upp i världscupen varje gång jag är ute och åker tidigt på morgonen. Spåren är helt perfekta!

Som den sportnörd jag är kunde jag knappt sova i natt eftersom jag låg och funderade på om jag skulle ta de gamla eller nya skidorna. Anneli åkte igår och varnade mig för att det var en del småsten och grus. Samtidigt visste jag att spåren trots allt är rätt fina och jag var ju grymt sugen på att testa de nyinköpta. När jag klev upp hade jag bestämt mig. Det skulle bli premiär för de nya.

Redan efter en kilometer kunde jag konstatera att det här skulle gå undan. Vi hade på förhand bestämt oss för fyra varv, men i det tempo vi höll kunde vi lika gärna ta ett varv till. Skidorna var underbara! De nya pjäxorna, som jag använde för tredje gången, är grymt sköna de med!

Till denna fina skidtur lägger jag som vanligt till det bästa av allt: miljön. Dagsljus som mörker spelar egentligen ingen roll, båda är magiska på sina sätt. I dagsljus med snö, frisk luft, vackra omgivningar och kanske lite sol. I mörker med pannlampa och en frid som inte kan överträffas av något annat. Det är bomull för själen och den bästa meditation man kan tänka sig.

I takt med att varven avverkades kom det allt mer folk och spåren blev lite mjukare. Trots det var det först sista varvet som jag började tappa lite tempo och fokus, när man ömsom stakar, ömsom skejtar förbi andra. Så fem varv och fyra mil blev precis lagom. Känslan när jag satte mig i bilen var underbar. Jag var inte särskilt trött, jag hade stakat mer än någonsin (i princip hela tiden) och jag hade åkt på min snabbaste tid någonsin.

Till er som inte provat längdskidor: gör det, det är alldeles, alldeles underbart.

Och till er som spårar Ågestas skidspår: ni är alldeles, alldeles underbara!!!

Frostiga men nöjda skidåkare