Nedkopplad = avkopplad?

Igår kväll när jag stängde av min mobiltelefon - mest av den enkla anledning att jag inte gör det så ofta men har för mig att det är bra att göra då och då - för att därefter sätta på den igen gick någonting snett. Gång på gång kom det upp varningsmeddelanden att olika processer och program inte svarade. Jag fick klicka "Framtvinga stängning" ett 40-tal gånger för att därefter stirra på en så gott som helst svart skärm. Att jag stängde av och satte på några gånger eller tog ut batteri och simkort hjälpte föga. Det var bara att gilla läget. Mobilen ville inte vara med.

Först fick jag lite halv panik. Hur ser min jobbdag ut imorgon? Vad ska det bli för väder? Har Anneli trotsat snöfallen och åkt skidor? Viktiga frågor som jag alltså inte kunde få svar på. När jag åkte buss till jobbet idag kändes det faktiskt rätt skönt. Eftersom den enda klocka jag har är den som finns på mobilen hade jag inget att stressa upp mig för. Det hade till och med varit rätt skönt med sällskap, någon att prata med. Och hur udda är inte det på bussen nu förtiden??

Arbetsdagen flöt på om än i lite mer avstressat tempo. Det jag inte vet mår jag inte dåligt av. Jag hittade en före detta kollegas gamla mobil som jag kunde låna men utan några kontakter inlagda. Som om jag kan en endaste persons nummer?!? På bussen hem kom paniken igen. Vad sägs på skidspår.se om spåren, jag ska ju åka skidor ikväll. Vilken temperatur ska det bli? Ska Anneli eller Karin åka ikväll?

Nåja, summa summarum känns det lite som semester. Helt okej. Bara det inte dröjer för länge förrän jag är uppkopplad igen. Och det är tur vi har två surfplattor, en bärbar och två stationära datorer hemma...