Jag sitter i klistret

Väl hemma från fjällen häpnade vi över hur snabbt snön smält i Stockholm. Morötterna som symboliserade näsan på tomtens snögubbar låg på barmark och den snö som är kvar är väldigt, väldigt smutsig.

Minnena från skidåkningen i fjällen är många och fina. Utöver den dagliga turen till skidbackarna, där vi unisont röstade fram Klövsjö till det bästa området i tuff konkurrens med Vemdalsskalet och Björnrike, blev det lite längdskidåkning. Premiär för barnen får jag generat erkänna....vet inte varför de inte fått prova tidigare. Nu tjatade de hur som helst och det blev så uppskattat att vi fick förlänga hyrtiden av skidorna en dag till.

Vemdalsskalets spårcentral - för den som gillar kuperade spår

Vemdalen: idylliskt för längdskidåkaren

Det där med att valla har inte varit min grej. Vallatejpen som jag brukar använda hade jag förvisso nästan lyckats sätta på helt själv denna gång. Men jag satte den för långt ut i spannet med riktigt dåligt glid som följd. Väl hemma i Stockholm insåg jag dessutom att det är klister som gäller. Igår blev det därför en tur till sportaffären för att införskaffa sådant, men framför allt för att köpa nya pjäxor. De senaste två vintrarna har jag haft problem med fötterna vilket beror på att jag inte använder mina iläggssulor - vilket i sin tur beror på att pjäxorna är för små för det. Jag lämnade affären med inte bara pjäxor och klister - utan dessutom ett par splitter nya skidor. Mina fina längdskidor som jag nöjt åkt Vasalopp och Värmdölopp med blir därmed förpassade till kategorin 'fulskidor'. De som var finskidor för bara två dagar sedan!

Imorse var det så dags. Jag ställde klockan på ringning klockan 6.10, gick upp och satte klister på skidorna. Klockan 7.40 stod jag i spåret. Det blev tvärnit direkt. Fästet vid tårna kändes ungefär som suget från en dammsugare, det gick knappt att hålla balansen. Men genom att konsekvent försöka ha bakvikt och dra upp tårna i pjäxan fungerade det hyfsat att ta sig runt. Det blev totalt 25 kilometer och därtill fyra fall på platten...när jag oförsiktigt nog lagt tyngden där fram igen.

Ågesta: mindre idylliskt för längdskidåkaren.

Nya, snygga pjäxor - för det är ju utseendet som räknas...

Lärdomarna av detta är flera: 1) jag måste fundera mer över vilken valla som är rätt, inte utgå från vad jag tror dagen innan - det var -1,5 grader när jag åkte i morse och förmodligen inte klisterföre, 2) när jag lägger på klister ska jag inte ta så mycket - när jag i efterhand tittade på YouTube insåg jag att jag lagt på tok för mycket och 3) jag ska ta med en skrapa och alternativ valla ut i spåret.

Nåja, nu ska det visst bli plusgrader igen. Kanske kan jag då få användning för klistervalla...och dessutom lägga på den på rätt sätt. Fast det är klart, jag har ju kvar så det räcker på skidan...