Intensivträning inför Marcialonga

Med elva dagar i fjällen fick vi tio dagar i skidbacken. Av dessa hann jag även åka lite längd smått otroliga sju gånger! Tre gånger med barnen, en med en skånsk novis och tre helt själv.

Första rundan i spåret i Björnrike var med fel valla, fel klädsel och fel inställning. Jag masade mig runt en mil och frågade mig själv mest hela tiden varför jag gör det här och varför i hela fridens namn jag kommit på att anmäla mig till ett skidlopp så tidigt på året. I Italien!

Andra solorundan blev betydligt bättre. Jag kom på varför jag gillar längd. Naturen är fantastisk, dess fridfullhet ger mig ro och det vackra vinterlandskapet får mig att njuta. Det är tyst så när som på svishandet av skidorna och de skidåkare man möter har rosiga kinder och är trevliga. 20 kilometer gick av bara farten.

Den tredje rundan skulle bli mitt till synes enda långpass på skidor innan Marcialonga. 31 kilometer i Vemdalsskalets skidspår i perfekta förhållanden, -7 grader och sol. Spåren är inte jättesnabba men det faktum att jag simmat mycket under hösten har lagt en bra muskelgrund. Trött i nedre delen av ryggen blev jag dock utan att överdriva och som jag sa till  Hasse så skulle jag behöva mer träning av det slag att jag åker tre, fyra mil och sedan ett par till. Den sortens träning ger en helt annan stadga och uthållighet i ryggmusklerna. Men faktum är att det här nog blir min enda uppladdning i riktiga skidspår.

Att åka skidor med barnen - och Hasse såklart - är jättekul! De gillar det stenhårt och skrattar gott åt alla vurpor. Det blev allt från 2,5 till 7,5 kilometer och det lovar gott!

Nu blir det vårt kära jobbgym med stakmaskin och styrketräningsmaskiner som gäller, och det är sååå tråkigt. Men idag körde jag stakning 20 minuter och styrka 20 så jag är på rätt väg. Jag får nog vara glad att vi har landställe just i Härjedalen där det åtminstone funnits spår att åka i.  Karin som jag åker ner med har inte heller tränat mycket skidor vinter och det är så vitt jag vet inte heller särskilt mycket snö i alperna. Jag är därmed sannolikt i gott sällskap!

Vintern finns...i Vemdalen!

Solen börjar gå ned, kl 13.10 på eftermiddagen

Vemdalsskalets spårcentral - här har jag avverkat många varv!