Sjukgymnasten jag går till - en av de proffsigaste i Stockholm - är själv inbiten längdskidåkerska och var där över nyår. Blir verkligen loppet av, frågade hon igår? Det finns ju ingen snö! Jag vill inte råka ut för någon ny "New York", när loppet ställdes in med två dagars varsel. Jag vägrar!!! Men inga tecken har givits att det skulle vara frågan om att ställa in, så jag åker med ett gott humör och stora förväntningar.
Sjukgymnasten ja...det var med modfällda steg jag gick dit igår. Det har inte känts så bra som jag förväntat mig när jag nu provsprungit tre gånger. Sista gången slarvade jag också eftersom jag glömt knäskyddet hemma. Det var inte bra. Men hon var nöjd och inte ett dugg oroad. Allt är på rätt väg menar hon och jag gick hyfsat glad och optimistisk därifrån. Eftersom jag flitigt gjort mina sjukgymnastikövningar varje dag - till och med på julafton - har jag fått fina muskler på rätt ställen (tyvärr inga coola magrutor eller så, men väl små, små, fundamentala knämuskler). På köpet har jag även fått en väldigt stel löparknämuskel, eller Tractus iliotibialis som jag tror den heter på riktigt. Nu vill det till att stretcha den ordentligt, så ska allt nog bli till det bättre.
När jag var tonåring var min stora övertygelse att jag skulle bli just sjukgymnast. Det blev något helt annat av mig och drömmen föll i glömska. Men det senaste halvåret har jag tänkt väldigt mycket på det och jag kan konstatera att ambitionen egentligen hade passat mig väldigt bra. Jag hade säkert blivit en hyfsat bra sjukgymnast med ett starkt genuint intresse för fysiskt välmående. Nåja, det får väl bli nästa liv.
Dags att sova, imorgon börjar nästa äventyr!
 |
| Klassisk stretch för löparknä |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar