Tankar från en inbiten träningsmorsa: New York Marathon 2012

Med en vecka kvar till dess att mitt livs dröm ska gå i uppfyllelse kan jag kort och gott konstatera: det kunde ha varit bättre. Den här hösten har jag dragits med ett ovanligt envist halsont och sedan i tisdags har det varit åt det sämre hållet. Lägg därtill det något pinsamma faktum att jag sträckte ryggen på simningen...hur nu det gick till. Inte blev det bättre av att jag curlade i onsdags kväll (nej, inte som curlingmamma utan på riktigt!) och bowlade igår. Sådana sporter som onda ryggar inte är så värst förtjusta i helt enkelt.

Det där med att uppfylla livsdrömmar är minst sagt ganska starka ögonblick. Höga förväntningar, en livslång väntan...och risken att det inte alls blir som man tänkt sig. Jag har drömt om att springa New York Marathon så länge jag kan minnas. Faktum är att det här är den starkaste längtan jag någonsin haft - näst efter att bilda familj såklart. Därför vill jag kunna njuta ordentligt av detta Marathon. Inte sätta personbästa utan ta det lugnt och insupa stunden. Känna att drömmen blir sann och inte visar sig vara någon verklighetsfrämmande utopi. Så i nuläget jobbar jag mycket med att ta reda på fakta, fråga kompisar som redan sprungit hur det var och försöka visualisera hur det rent praktiskt kommer gå till.

I övrigt har det varit lugnt och faktiskt ganska skönt får jag väl erkänna. I helgen har vi varit ute mycket och njutit av solen som jag nästan trodde flytt. Eftersom vi fick en timme extra idag passade jag på att ta en tidig, och kylig, morgonpromenad runt Ältasjön. Sju minusgrader och vindstilla, en fantastisk naturupplevelse! Vi har besökt Strålsjön och beskådat den första isen...och så har vi självklart avverkat några träningspass och matcher. För ovanlighetens skull dock ingen egen träning. Nåja, det är ju ändå dags att börja varva ned, så det passar ganska bra.

Nu gäller det 'bara' att bli frisk. Och till er alla: huskurer emottages tacksamt!